28 februari 2021

Det besvärliga Ryssland – Sveriges, EU:s och Göran Perssons våndor

Vintern och våren 2021 fortsätter Vladimir Putin och hans auktoritära regim att skruva åt sina maktredskap. Förföljelserna och fängelsedomarna mot öppet oppositionella skärps. EU och dess medlemsstater protesterar, men har svårt att samla sig kring en gemensam politik som blir effektiv. Resultatet blir att de styrande i Kreml ges chanser att så splittring bland EU-nationerna. Svenska Dagbladet har nu två veckoslut i rad publicerat två fina krönikor i ämnet. I båda påpekas att EU – och därmed vi i Sverige och i hela Norden – inte tycks veta hur vi ska bete oss i förhållande till Ryssland. Journalisten och tidigare Brysselkorrespondenten Rolf Gustavsson skrev en av dem. ”Europa är världsfrånvänt i relation till Ryssland” löd hans rubrik. Hela texten är här:
https://www.svd.se/eu-har-ingen-rysslandspolitik/av/rolf-gustavsson

Den andra krönikan i SvD publicerades för en vecka sen. Författare var duktiga utrikeskorrespondenten Jenny Nordberg. Också hon underströk villrådigheten i vår del av världen och i Europa inför Putins sätt att uppträda. Och hon pekade på hur farlig vår osäkerhet kan vara:
https://www.svd.se/vem-ar-radd-for-ryssland-nufortiden

Mot bakgrund av det prekära läge för Europa, Norden och Sverige som beskrivs i de två krönikorna, kan det vara nyttigt att påminna sig den väldiga optimism vi höll oss med under 1990-talet. Inte minst gällde det oss i Sverige och vår statsminister Göran Persson. Sveriges ”nya utrikespolitik” för Östersjöområdet skulle bilda en brygga mellan EU och Ryssland. Storslagna planer. Ett av flera exempel som jag tar upp i min bok Vi som inte var med i kriget som beskriver hur utvecklingen efter 1989 var fylld av chanser och nya möjligheter. Idag kan vi se tillbaka på dem som ”missade chanser” och alternativ som vi i Norden aldrig förmådde driva. Här ett litet avsnitt:

Som statsminister lät sig Göran Persson i mycket inspireras av sin rådgivare Pär Nuder, med familjebakgrund i Estland, när han i maj 1996 i Visby tog sig an värdskapet för Östersjörådet som hade grundats några år tidigare. Göran Persson såg det som en sporre för att påskynda EU:s utvidgning österut. Östersjöregionen skulle bli ”en region inom EU och mitt i den regionen ligger Sverige som drivande kraft. Det ger oss fantastiska möjligheter”, menade en vid den här tiden entusiastisk Persson. Han föreställde sig att rådet skulle ”träffas regelbundet på premiärministernivå” och till en början såg det så ut med självaste förbundskanslern Helmuth Kohl från Tyskland på plats i Visby. Sverige kunde via sådana initiativ bidra till stabilitet ”i vår del av Europa, och då kan vi leverera någonting i Europasamarbetet… vi kan bygga bryggan mellan Ryssland och EU”. Redan när Persson tidigare på året valts till partiordförande konstaterade han att ”tiden har stått stilla i femtio år, men nu har nya möjligheter öppnats. Nu skall dessa tas tillvara. 1996 skall bli Östersjöns år”. Partikongressen applåderade.