6 mars 2021

Roman om norska motståndsrörelsens likvideringar och ”råttjakter” under kriget väcker känslor och debatt

I Norge diskuteras nu en roman vars utgivning dröjt många årtionden. Boken Rottejegeren debatteras inte för sina litterära kvaliteter – manuskriptet var ofullgånget och har nu bearbetats- utan för att författaren är Max Manus, kanske den mest namnkunniga bland Norges legendarer inom motståndsrörelsen. I varje fall utomlands och för att det 2008 gjordes en succéartad action-film om några av hans dåd och riskabla attentat mot ockupationsmakten. En klassisk bild av Max Manus är det foto från maj 1945 där han som livvakt med automatgeväret i handen sitter i den kortegebil som för kronprins Olav genom det fredsrusiga Oslo. Statsledningen återvände från exilen i Storbritannien:



Max Manus avled 1996. Han gav i två volymer ut sina memoarer några år efter krigsslutet, men att han arbetat på ett utkast till en roman har hittills varit okänt. Kanske har en orsak till att hans texter inte gjorts offentliga tidigare varit deras känsliga ämne. De handlar om motståndsrörelsens likvideringar av landsmän som ansågs samarbeta allt för tätt med de tyska ockupanterna eller uppträdde som angivare. Visserligen är detta en del av historien som forskningen har försökt genomlysa, men trots det förblir Hjemmefrontens avrättningar ett kapitel i mytologin om krigshändelserna som innehåller många dunkla punkter. Att döma av recensionerna av Rottejegeren som hittills kommit tycks det ha blivit mer konventionell krimlitteratur av manuset än en bok som kastar förklarande ljus över ett ibland omtvistat avsnitt i Norges moderna historia. När eller med vilka motiveringar var likvideringarna berättigade? Diskussioner av en typ som vi i Sverige varit förskonade ifrån under årtiondena sen Hitlerkrigen.
En god sammanfattning av den norska problematiken stod idag i Aftenposten, skriven av Rottejegerens förläggare Aslak Nore:
https://www.aftenposten.no/meninger/kronikk/i/wen3gP/kan-vi-endelig-faa-en-aapen-debatt-om-hjemmefrontens-likvidasjoner

Publicerad av bengtlindroth

Född 1942 i Uppsala. Fil. kand. vid Uppsala universitet. Arbetat som journalist sedan 1966. Trettio år på Sveriges Radios Eko- och samhällsredaktioner, i olika omgångar korrespondent i Norden och Baltikum. 1985-94 ledarskribent och politisk redaktör på Expressen. Krönikör under åren för Hufvudstadsbladet, Upsala Nya Tidning, Sydsvenskan, magasinet Fokus. Författare till ett par böcker, bland annat "Härlig är Norden. En reporters uppenbarelser" (2012) och "Väljarnas hämnd. Om populism och nationalism i Norden" (2016).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: