22 juli 2021

Myrdal, Quisling och Bosse Gustafson

Arena Essä  Dagens Arena 28.7.2021

Bosse Gustafssons roman Kasta sten från 1960 tycktes handla om Norge, Sverige och andra världskriget. Men egentligen använder författaren sin vän Jan Myrdal som objekt i en studie om förräderiets anatomi, skriver Bengt Lindroth.

En längre tid har jag ägnat mig åt Sverige och andra världskriget, inte minst förhållandet till de nordiska grannarna. Just när arbetet blivit klart fick jag ett senkommet tips av en vän: ”Du borde kanske ha läst Bosse Gustafsons Kasta sten?” Varför, frågade jag.
Svaret var att romanen som utkom 1960 hade det tyskockuperade Norge och kontakterna med Sverige som motiv. Här fördes resonemang om motstånd och medlöperi . Jag läste den, rycktes med, men fick mig något annat till livs än jag tänkt mig. Något som går långt utöver den tid där handlingen rör sig.

Bosse Gustafson (1924 – 1984) tillbringade själv några av krigsåren i Norge, så ämnet stod honom personligen nära. Så nära att han senare också skrev romanen Q (1979), en kontrafaktisk historia om hur det kunde ha gått ifall Hitler 1940 istället invaderat Sverige, och svenskarna fått sin egen Quisling. Han följde rättegången mot den riktiga Quisling på plats i Oslo hösten 1945 och ända sen dess ”har förräderimotivet intresserat mig”, förklarar han i ett kort förord till Q.
Läsningen av Bosse Gustafsons böcker om tyskar och nazism i Norge och i Sverige gav mig knappast nya kunskaper i sak. Desto mer väckte de frågor om skillnaden mellan Bosse G som författartyp – ”så buffligt besluten att inte ställa sig in” (Karl Vennberg i Aftonbladet) – och dagens skönlitterära klimat.

Låt mig först reda ut det här med Bosse Gustafson, Norge och andra världskriget.
Kasta sten är en besvärlig bok att redogöra för. Jag-personen Sten Grundius är från svenska västkusten. Drygt tio år efter krigsslutet, då han själv blivit en uppburen intellektuell, berättar han sina splittrade minnen av hur han allt som oftast vistades i Norge under tyskväldet. ”Jag ville ut ur detta Sverige som hade blivit som ett fängelse för mig under kriget”, heter det. Grundius umgås med motståndsfolk, gifter sig med en norska vars far är hög jurist. Men framför allt tillbringar han långa tider med den utsvävande Stein Oddman.

Sten Grundius och Stein Oddman super, träffar kvinnor och filosoferar ihop. Steins föräldrar är två framstående samhällsvetare som före kriget varit centralfigurer i den progressiva norska debatten och ”föremål för mycken både avsky och beundran”. Särskilt gott anseende har fadern i det akademiska USA. Stein är makarna Oddmans ostyrige son. Han hävdar bland annat att han under ett uppdrag i Sverige för sin grupp inom motståndsrörelsen skulle ha förpassats till ett arbets- eller flyktingläger. Socialdemokraterna hemma i Norge skulle ha funnit honom obekväm och tryckt på hos Per Albin-regeringen i Stockholm. Han hade ett aktivt kommunistiskt förflutet.

Tillbaka i Norge ger Stein Oddman ut en succéroman, håller efter kriget hov på konstnärsrestauranten Blom vid Karl Johan, men har också skaffat sig rykte som allt för tolerant gentemot Quisling-regimen . Han skriver rent av en kontroversiell bok om landsförrädaren som så småningom ges ut i Sverige. Den förbigås i stort sett med tystnad. Efter någon tid försvinner Stein Oddman från Norge och ut ur Sten Grundius vänkretsar.

Egentligen handlar Kasta sten om något annat än Norge, Sverige och andra världskriget. Boken är en nyckelroman där huvudkaraktärerna är viktigare än miljöerna de vistas i. Sten Grundius och Stein Oddman har författaren själv och hans vän Jan Myrdal som modeller. De umgicks under 1940-talet.

Myrdal har berättat att också han fanns i Oslo vid tiden för rättegången mot Quisling. Han var under ett antal år rent av gift med Bosse G:s syster. Naturligtvis är porträtten av de två inte tänkta att vara naturtrogna utan snarare karikatyrer. Redan på försättsbladet noterar Bosse Gustafson att ”de händelser som skildras i boken […] aldrig har inträffat och det är möjligt att en del av dem är historiskt orimliga. Både skeendet och människorna är fritt uppfunna för att tjäna författarens syften.”
Och vilka var författarens syften?
Jag har uppfattat dem så här: att diskutera ”sveket” eller ”förräderiet”, ett utforskande av mönstret som förklarar den hejdlöse Stein Oddmans glidning från aktiv kommunist till radikal kulturpersonlighet som med tiden försvarade en diktatorisk landsförrädare.

Oddman urskuldar indirekt Quisling genom att istället ondgöra sig över dem som högljutt skyller allt ont på fascistpartiet Nasjonal Samling och dess ledare men anser sig själva utan minsta skuld. Det synsättet får honom att i polemisk iver ifrågasätta domen mot Quisling – dödsdomen som verkställdes i oktober 1945 – och hellre vända sig mot dem som ”i dagens Norge var sakrosankta. Nygårdsvoldarna [dvs Socialdemokraterna och exilregeringen] och motståndsrörelsen.”

Sten Grundius försöker i efterhand förstå vännen Steins utfall mot dem som ändå bidrog till befrielsen 1945: ”Varför kunde inte Stein använda samma resonemang på dem som på Quisling, frikänna dem på grund av gott uppsåt trots otillräcklig förmåga?”

Grundius (alltså Bosse G själv) framför en teori om varför Stein Oddman (dvs Jan Myrdal) på sitt ”underliga sätt” ville omvärdera Quisling. Orsaken var att Oddman förvaltade sitt radikala arv på ett vis ”som var typiskt för radikalismens dilemma i vår tid … I välfärdsdemokratin var det svårt att hitta gudar värda att störtas, fast de säkert fanns där. Stein Oddman hade angripit myten om att allt hade varit i svart och vitt i krigets Norge. Det var skada att han själv också såg allt i svart och vitt, bara med ombytta färger. Hade han istället kommit fram till en gråskala hade man kunnat hysa större sympati för Quislingbiografin.

Däremot har Bosse Gustafson under romanskrivandet använt sin tidigare vän och svåger som förlaga för att stilisera fram den politiskt-psykologiskt ytterlighetstänkande karaktären Stein Oddman. Som typ. Som prototyp. Som undersökningsobjektet i studien om förräderiets anatomi. Om hur man sviker det ursprungliga uppdraget (”folkets”, ”nationens” eller kanske ”arbetarnas” eller ”bondeklassens” bästa) till förmån för den egna maktens, karriärens och obarmhärtigtiga ideologins företräde framom alla andras.
De här dragen hos Oddman-Myrdal blev med tiden synliga också för en större svensk offentlighet i takt med att Jan Myrdals berömmelse steg. Och då tycks Bosse Gustafsons syfte med Kasta sten stå klart: han vill utfärda en tidig varning –året var 1960 – mot det slags vittert anspråksfulla och påstått politisk-filosofiskt grundade domslut i samtidens frågor som Myrdal med tiden spred omkring sig. Och som delar av 68-rörelsen och svensk yttervänster älskade att upprepa.

Byt bara ut romanens Quisling och Norge mot Pol Pot och Kampuchea, mot Stalin och Sovjetunionen eller mot Mao och Kina – plussa på med Jan Myrdals envetna försvar av förintelseförnekaren Robert Faurisson – och Kasta sten kan framstå som smått profetisk.

I Q från 1979 är slutackordet detsamma. Bosse Gustafson leker med tanken att Sverige och inte Norge fick en Quisling, i form av darlakarlen Örjan Grüber. Här har han haft roligt i sitt skrivande. På ytan är det en lättläst satir, men under ironin blottas samma problemställning som i Kasta sten.

Berättare är Grübers egen rullstolsburne tvillingbror. Han försöker några år efter dödsdomen begripa vad som drev brodern. Från att ha varit nationalkonservativ dalaromantiker, hjälparbetare i det nödställda Ryssland efter första världskriget och sen utbildats till officer, gör omständigheterna Örjan Grüber till en tjänare direkt under den tyska rikskommissarien i Stockholm, uppumpad av sina egna politiska fantasier. Också om ”dalasyndromet präglade hela hans liv så agerade han tvärt emot all erfarenhet och förnuft”.

På samma vis som i fallet med Stein Oddmans attityd ifråga om Quisling i Kasta sten blir slutsatsen i Q att de som hjälpte fram Örjan Grüber till makten – eller underlät att hejda honom på vägen– är lika svekfulla som landsförrädaren själv. Och därför ska de dömas minst lika hårt: ”När vi dödade Örjan berövade vi oss själva varje möjlighet att hävda att vårt handlande var moraliskt riktigare än hans. Vi accepterade Örjans synsätt. Domen gjorde oss medskyldiga. Varje dom gör domaren medskyldig”.

Återigen, det är den janmyrdalska argumentationen kring förräderiets natur som ekar.

Två saker bör tilläggas.

Om Bosse Gustafson och Jan Myrdals relation

Deras vänskap bröts. När Q utkom 1979 kände sig Myrdal uppenbarligen så träffad att han började argumentera för att återinföra dödsstraffet i svensk lag. Det skedde i en text i Svenska Dagbladet. Motivet var att det måste finnas en möjlighet att med hot om dödsstraff förhindra att potentiella Quisling-figurer gavs utrymme i politiken. Det inlägget fick i sin tur Bosse Gustafson att publicera en artikel i socialdemokratiska partiorganet Aktuellt i politiken med rubriken ”Jag undrar vilka Jan Myrdal vill döda med sitt dödsstraff”. Här porträtterades Myrdal på ett inte särskilt snällt vis, men läsarna av Kasta sten och Q känner igen tongångarna. Några få år senare avled Bosse Gustafson och Myrdal kvitterade med att skriva en ganska så elak minnesruna över sin forne vän och svåger.

Om Bosse Gustafson och vår tid

 Ämnet ”svek” fanns i botten på mycket av vad Bosse Gustafson skrev. Förutom otaliga tidningskolumner gav han ut minst en bok eller teaterpjäs om året, ibland flera.
I Parasit gällde det konstskaparnas parasiterande på sin omgivning, inte minst moraliskt. Bosse G var också konstnär och grafiker och kände den världen väl.
I Press skildrades ett fall med en fosterhemsplacering som ledde till urskillningslösa drev från kvällspress och medier mot en lokal socialförvaltning.
I U (U som i ubåt) klättrar en tidigare samvetsöm pacifistisk ”liberalsocialist” högt i den försvarsbyråkratiska förvaltningen och låtsas att han har sin gamla övertygelse i behåll.

Den här sortens inlägg kring eller konstnärliga gestaltningar av idémässiga svek och brustna visioner blev allmängods inom vänstern under 1960- och 70-talen. ”Var blev ni av ljuva drömmar…” sjöng Monica Zetterlund orden från Tage Danielsson. Karl Vennberg skrev att 1970-talet handlade om ” hur vänstern förmår att hantera sin besvikelse”. Per Wahlöö och Maj Sjövall stämde upp samma klagan över politiska svek och förrådda löften. Jan Guillou och Henning Mankell tog upp tråden och så öppnades slussportarna till dagens fictionvärldar där action- och kriminalberättelserna tagit över. Idékritisk och politisk debatt i klassisk skönlitterär form finns knappt längre.

Läsningen av Kasta sten blev en överraskande djupdykning ner i en svunnen epok. Sån var min första reaktion: ett besök i den politiska skönlitteraturens Jurassic Park. Ett umgänge med de stora dinosaurierna och debattförfattarna som levt nära Hitlerkrigen, Förintelsen och Stalins kommunism och Maos kulturrevolution utan att personligen drabbas. Men de drogs med av de kollektiva tryckvågorna.

Vid närmare eftertanke inser jag att min spontana känsla av något förgånget är falsk. De principfrågor som Bosse Gustafson så envetet sysselsatte sig med har kvar sin giltighet. Sammanhangen är bara väldigt annorlunda. Och svensk skönlitteratur borde fortsatt ha stora uppdrag framför sig, uppdrag så omfattande att de inte låter sig krympas till att passa in i dagens gängse mordintriger, kriminalgåtor och polisromaner och tv-serier. Vi kunde behöva en orädd och bufflig Bosse G av 2020-talsmodell.

8 juli 2021

BÖCKER | RECENSION i Dagens Nyheter:

Bengt Lindroth skildrar vemodigt sprickan i den nordiska gemenskapen

PUBLICERAD 2021-07-08

Under coronakrisen blev bristningen mellan de nordiska länderna tydlig. Lars Linder läser en intressant djupdykning i en sviktande nationell grannsämja.

”Vi som inte var med i kriget. Om Sverige, Norden, Europa & coronan”

Carlssons, 278 s.

När jag växte upp på 1950-talet var Norden en självklar del av den nya, ljusare värld som skulle byggas efter kriget. Tillsammans skulle vi här i norr bidra till en framtid i fred, vänlighet och samarbete. Som ett litet FN. I skolan lärde vi oss hur grannländernas flaggor såg ut, och deras nationalsånger skulle vi kunna utantill.

Till och med i vår egen sjöng vi ju om Norden. Det var där vi ville leva och dö.

Nu byggdes institutioner som Nordiska rådet och nordiska folkhögskolor, länderna införde passfrihet och en gemensam arbetsmarknad. Samt lade grunden till en likartad välfärd – något som låg nära till hands eftersom socialdemokraterna regerade överallt. Som goda syskon skulle vi försonas och lägga gamla misshälligheter bakom oss.

Riktigt så härligt friktionsfri känns väl inte den nordiska gemenskapen i dag, mer än ett halvsekel senare. Det är som om krubban blivit trång, och stämningen kan bli stingslig. Svenskar varnar gärna för ”det danska tillståndet”, danskar för ”det svenska”.

Vad var det som hände?

Jag läser en intressant bok av journalisten Bengt Lindroth som försöker besvara den frågan. Han om någon borde veta, som Nordenkorrespondent för Sveriges radio och ledarskribent i Expressen har han följt utvecklingen i Norden på nära håll. Boken är både en initierad historieskrivning och ett slags reflekterande sorgesång; författaren är en varm anhängare av den nordiska idé som inte längre riktigt är vad den varit.

För något kom redan på femtiotalet emellan brödrafolken: kalla kriget. Europa rämnade i två delar, och de nordiska länder som hade erfarenhet av ockupation, Danmark och Norge, placerade sig i den ena, i Nato – ett val som var komplett omöjligt för Finland med sin svåra relation till Sovjet.

Medan Sverige gjorde en dygd av sin neutralitet under kriget och följde vad som kom att uppmärksammas internationellt som ”the middle way”. En egen väg i mitten.

Ur de sprickorna grodde sedan många av de bilder som våra länder projicerat på sig själva och varandra. Lindroth noterar att Nordensamarbetet blomstrat i optimistiska tider – som efter kriget, och efter murens fall – för att sloka när världen i övrigt blir mer sur, inåtvänd och nationalistiskt sinnad.

Som i dag.

Men han pekar också på något annat som gång på gång tycks ha skavt och irriterat i dialogen mellan länderna. Nämligen att ett av dem, det lite större i mitten, ständigt har tenderat att visa ett lagom arrogant ointresse för den närmaste vänkretsen för att hellre blicka ut mot den stora världen. Lyfta näsan lite högre.

Sånt kan ju reta gallfeber på vilken granne som helst, och Lindroth tycker sig finna ursprunget till hållningen i de svenska erfarenheterna under kriget. Eller snarare: bristen på erfarenhet. Som boktiteln påpekar var det vi som inte var med.

Och just den omständigheten, menar han, kom att ge upphov till både en skuld och en brist på verklig insikt som präglat mycket av Sveriges sätt att se på omvärlden sedan dess: lite snett uppifrån i något som på ena sidan är en idealistiskt färgad strävan att gottgöra, på andra sidan en lagom blåögd oförståelse inför tillvarons motsträviga komplexitet. En tendens att förenkla problem och se dem i svartvitt.

I det har han en poäng, och han ger många bestickande exempel. Men han är så förtjust i sin tanke att han låter den förklara lite för mycket, det mesta, och det gör hans analys onödigt grund. Skillnaderna mellan de nordiska länderna är ju också högst materiella och går djupt ner i historien. Sveriges särart bottnar väl snarast i så påtagliga företeelser som stål, storindustri och den exempellöst snabba välståndsutvecklingen under statens och kapitalets trygga ledning.

Han är så förtjust i sin tanke att han låter den förklara lite för mycket, och det gör analysen onödigt grund.

Den som gav oss känslan av att leda det stora världsloppet och vara modernast av alla. Den har suttit i så länge att vi av bara farten fortsatte att springa snabbast in även i den globaliserade, nyliberala och postmoderna epoken – tills vi plötsligt fann att vi inte alls var bäst längre. Bara först längs denna väg som nu ingen längre tycks gilla, än mindre veta vart den leder.

Nu har vi problem med allt från skola och omsorg till integration och skjutningar på gatorna men kallar oss fortfarande gärna ”moralisk stormakt”. Klart grannarna undrar, och när så coronan kom och Sverige än en gång, på gott och ont, valde en egen, udda väg stängde de snabbt och tacksamt gränserna.

Bengt Lindroths kärlek till den gamla Nordentanken är sympatisk och medryckande, men den rymmer också en lätt nostalgisk längtan tillbaka till de den tid då vårt hörn av världen kunde kännas som något mer och vackrare än bara en europeisk region bland alla andra. Och nog för att man kan dela hans olust över de halmgubbar länderna emellan som då och då tänds på ledarsidor och i sociala medier, men de brinner ju överallt numera.

Allt är inte heller krig och politik, något Lindroth egentligen är väl medveten om: det kanske mest givande avsnittet i hans bok är en detaljrik och kunnig diskussion om hur andra världskriget har behandlats i de olika ländernas film och litteratur.

Och just där, på kulturområdet, anar man ju faktiskt ett helt annat mönster. Vi lär oss kanske inte varandras nationalsånger längre, men till och med de nyss så självupptagna svenskarna läser i dag flitigt Sofi Oksanen och Kjell Westö, Vigdis Hjorth och Karl-Ove Knausgård och ser gärna filmer av Thomas Vinterberg och Susanne Bier. Över gränserna görs långa rader av tv-serier och alla tittar på Skavlan.

Så sett kan man snarast undra om utbytet och förståelsen länderna emellan någonsin varit större än i dag.

Och något ska vi väl träta om också. Som alla syskon

28 maj 2021

Ur dagens nummer av Weekendavisen:

Virusfunktionalisme

Uskyld . Hvorfor er broderfolket så mærkeligt? Måske skyldes det Sveriges lykkelige skæbne under Anden Verdenskrig.

ARNE HARDIS AHIS@weekendavisen.dk

GÅR MAN 80 år tilbage i tiden og flytter sit udsigtspunkt fra Danmark til Sverige, hedder tiden jo ikke længere Besættelsen, men Anden Verdenskrig. Det vidste man godt, men prøv nu at kikke horisonten rundt fra dengangs stockholmske fikspunkt:

Danmark og Norge besat, Finland (igen på vej) i krig med Sovjetunionen, de tre baltstater opslugt af Sovjetunionen sommeren 1940, Polen delt mellem Tyskland og Sovjetunionen allerede efteråret 1939.

I dette urolige hjørne af storkrigen blev Sverige tilflugtssted og helle for nogle af krigens ofre, et lykkeligt refugium, en undtagelse. Svenskerne fik aldrig krigen under huden som eksistensudfordring.

Det lille lands rædsel for udslettelse var i Sverige reduceret til den svage og distraherende lyd af godsvognene med malm sydover og troppetransporttog i transit den modsatte vej.

DENNE SVENSKE UNDTAGELSE fra »normalbilledet« er indkapslet i titlen på den svenske veteranjournalist Bengt Lindroths Vi som inte var med i kriget (2021). Bogen er refleksioner fra et langt liv i journalistik med fokus på Lindroths eget land, og påstanden i den indsigtsfulde bog er, at den lykkelige svenske skæbne under verdensopgøret har sat sig som et forståelsesgab, et udenforskab, et svensk erfaringsunderskud.

Sverige har i sagens natur ikke begrebet besættelsestidslitteratur, man har en svagere og mere ukonkret erfaring med det nationales betydning og til gengæld en mere løsagtig anvendelse af nazismen som skældsord i den offentlige debat. Landet har også savnet nabolandenes dybtgående debatter om krigens dilemmaer, fordi Sveriges skæbne ikke har været på spil i mere end 200 år.

Dette parentetiske liv slår ud – og nu forkorter jeg Lindroths omhyggelige ræsonnement brutalt – som en forvrænget svensk selvopfattelse som moralsk verdensmagt. Manglende erfaring med verdenskrigen gjorde den svenske elite i bredeste forstand mere optaget af Vietnamkrigen, Maos kulturrevolution, den palæstinensiske sag, de antikoloniale bevægelser og massekulturen i USA end af elendigheder på eget kontinent.

Hvad der skete i Europa, interesserede ikke synderligt: »När militärdiktaturerna i Spanien, Grekland och Portugal föll tystnade protestsångerna och därmed de politiska engagemangen för södra Europa.«

At denne svenske stormagtslidelse, omend mindre udtalt, også havde godt fat i Danmark, må nok retfærdigvis tilføjes som en hjemlig fodnote til den svenske selvkritik.

UNDERTITLEN PÅ LINDROTHS bog er Om Sverige, Norden, Europa & coronan . Og ja, forfatteren ser i bogens epilog Sveriges lykkeligere skæbne under Anden Verdenskrig som en af forklaringerne på, at landet valgte en anden kurs til bekæmpelse af pandemien end så mange andre.

Lindroth påpeger, at verdenskrigen i Danmark, Norge og Finland blev et selvfølgeligt referencepunkt for den offentlige debat om coronaen. Selvfølgen blev ikke mindre af, at man i de lande med kraftige nedlukninger etablerede undtagelsestilstand.

Og Sverige? Lindroth skriver, at Sverige i fraværet af krigen som referencepunkt har grebet til andre voldsomme nationale begivenheder. Palmemordet, tsunamien i 2004, flygtningekrisen i 2015, bandekriminalitet i storbyerne, de store skovbrande i 2014 og 2018. Begivenheder, som ifølge Lindroth viser funktionsfejl i det svenske styre, når uforudsete kriser kræver national håndtering. Han efterlyser noget dybere i Sverige: et psykologisk beredskab og en ydmyghed over for omverdenen.

Mod bogens slutning citeres en journalist i Dagens Nyheter, som trækker tråde til folkhemmet og Myrdal-ægteparrets moderniseringsprojekt og ser den svenske coronastrategi som »et uttryck för den svenska hyperrationaliteten … virusfunktionalismen«.

Det er et godt ord, virusfunktionalisme. Ikke så sært, at en embedsmand i skikkelse af Anders Tegnell steg op som nationens leder.

Bengt Lindroth: Vi som inte var med i kriget. 278 sider. Carlssons Bokförlag

23 maj 2021
Ur Morgenbladet

Hamsun-debatt

I boken Knut Hamsun og det norske holocaust (Dreyer, 2021) argumenterer litteraturprofessor Ståle Dingstad for at oppfatningen av Hamsun som genial forfatter og politisk idiot må revideres. Forfatteren og politikeren, litteraturen og ideologien, kan ikke vurderes hver for seg, mener han.

NRKs serie Frontkjempere har også vakt debatt denne våren. Historikerne som var med i serien, mener den legger seg for tett opp til frontkjempernes egne apologier, og underkommuniserer historisk kjente fakta om krigens realiteter.

I dette essayet forteller Bjørn Westlie om sin fars, frontkjemperens, forhold til Knut Hamsun. Bjørn Westlie er journalist, forfatter og historiker. Han har tidligere fortalt om farens krigsinnsats på tysk side i boken Fars krig (2008).

Da far ikke lenger kunne ha et bilde av Quisling på stueveggen, overtok Hamsun hedersplassen, skriver Bjørn Westlie.

Av Bjørn Westlie , forfatter og historiker

På veggen i vår stue hang det et portrett av Knut Hamsun. Far hadde hengt opp fotografiet av denne gamle mannen han forgudet. Det var i denne lille stua vi spiste, det var her vi så på tv, det var her jeg gjorde lekser; det var vårt oppholdsrom. Med sitt skarpe blikk holdt Hamsun øye med oss. Far hadde selv snekret en bokhylle som ble malt blå og i den hadde han sirlig plassert sin samling av Hamsuns bøker. Den sto også i stua. Mor sov på en sofa i stua og den siste hun så før hun sovnet, var derfor Knut Hamsun – og ikke far. Han sov i det andre rommet i leiligheten vår, der jeg og søsteren min også hadde våre senger. En landssvikdømt og svært bitter frontkjemper hadde tatt familien med seg inn i et indre eksil der ingen kunne komme på besøk. Det var som om han ønsket at vi skulle lide like mye som det han gjorde. Da ville vi forstå urettferdigheten i hans dom. Han skapte derfor et 40 kvadratmeter lite krigskabinett delt på fire. Nazismen har overlevd lenge i Norge.

Autoritær som han var, tok far det for gitt at vi var trofaste til hans fortelling om hvorfor han valgte nazismen. Det å beundre Knut Hamsun som forfatter og som politiker ble et lojalitetsspørsmål. På meg fikk det en motsatt effekt. Allerede før jeg ble tenåring, var derfor spørsmålet om hvorvidt Knut Hamsun var nazist eller ikke, aldri et intellektuelt eller litteraturfaglig spørsmål for meg. Likevel har jeg hatt mine Hamsun-opplevelser. Mitt sterkeste møte med Hamsun, uten at jeg ble utsatt for press, skjedde en kveld på Ringsaker folkehøgskole da jeg var 20 år gammel. En kveld var det Olafr Havrevold som leste fra Victoria i NRK. Jeg lå i mørket og hørte Havrevolds intense stemme. Det gikk rett inn. Naturligvis hadde Knut Hamsun en fabelaktig formuleringsevne. Men hans vakre ord og formuleringer kunne også være et slør over noe brutalt som ble tydelig når han uttrykte seg politisk. Far ville jo, tror jeg, aldri ha elsket Hamsun om han kun hadde vært en eminent forfatter. Han ville nok ha lest ham, men kanskje ikke gjort ham til et ikon som fikk plass på veggen. Det var den politiske Hamsun som gjorde at alt falt på plass for far.

Far var en såret mann som ikke kunne akseptere samfunnets dom over hans krigsinnsats på Tysklands side og kjente seg i ett med diktergeniet som heller ikke ville forstå hva galt han hadde gjort. Da jeg intervjuet far til det som ble Fars krig i 2008, var det vanskelig for ham å snakke om krigen han hadde vært med på. Da jeg presset ham til å fortelle om den brutale invasjonen i Ukraina i 1941, som han var med på, ville han først heller snakke om Knut Hamsun og den uretten han hadde vært utsatt for. Far fulgte tett på Hamsuns liv da Hamsun levde, og fortsatte å følge alle debatter om Hamsun til han til sist ikke kunne lese. Da far døde i 2011, gikk jeg gjennom alt han hadde samlet på. Bøker, naturlig nok mange av dem om Hamsun. I tillegg var det også notater og kassetter der han hadde snakket til meg. Svært mange av fars Hamsun-bøker var gamle, skjøre og skadde. De ble kastet. Det var også opptak fra radioprogrammer der temaet var litteratur og Hamsun. Men det var store mengder med avisutklipp. Svært mye handlet om Hamsun. Da Ståle Dingstads mektige verk Knut Hamsun og det norske holocaust kom tidligere i år, leste jeg den så raskt jeg kunne. Det var en glede. Mye av det jeg har grublet og tenkt, falt på plass. Først etter at jeg hadde lest Dingstads bok, har jeg innsett at jeg burde ha lagt betydelig større vekt på Hamsuns rolle i fars politiske utvikling enn jeg gjorde den gang jeg for 15 år siden skrev Fars krig. Ståle Dingstad skriver, blant annet, at «Hamsun investerte etter hvert hele seg og sitt i dette regimet og lot alle andre hensyn fare». Hadde jeg konfrontert far med det, ville han nok svart: «Ja, nettopp – det var da bra!»

Far vokste opp i et miljø og en tid der glorifiseringen av Knut Hamsun var stor, han fikk tross alt Nobelprisen i litteratur. Far var veldig opptatt av og stolt av at Hamsun i to år bodde på Raufoss etter å ha fått jobb som veiarbeider på Toten. Riktignok avanserte han raskt til en stilling som kontorist. Hans dikteriske evner ble raskt forstått og han ble tatt imot av den kulturelle eliten på Gjøvik ikke langt unna. På veien opp fra Raufoss sentrum og til huset der far vokste opp, har en av sideveiene til Østvollvegen fått navnet Knut Hamsuns veg. Denne nærheten til Hamsun, riktignok mange år etter at dikteren hadde børstet av seg veistøvet, bidro til at far fikk interesse for hva Hamsun faktisk skrev. Da Tyskland i 1936 arrangerte sommer- og vinter-OL, ble 16 år gamle Petter svært politisk engasjert på tysk side. Industriarbeidersønnen leste og leste og skapte seg et verdensbilde basert på hva Adolf Hitler og Knut Hamsun faktisk mente. Fars sans for de to styrket seg under den opphetede striden da Den norske nobelkomité i 1936 ga fredsprisen til den tyske, men fengslede pasifisten Carl von Ozzietzky. Da Hamsun fikk vite at nettopp Ozzietzky var nominert til den gjeve prisen, gikk han hardt ut og angrep både den fengslede og Nobelkomiteen. Hamsun fikk hele den borgerlige pressen og politikere på høyresiden med i kampen mot fredsprisvinneren. Da jeg var 13 år og gikk i 7. klasse, diskuterte jeg og far det som skjedde da Ozzietzky fikk Nobelprisen. Det endte med at jeg skrev en 21 siders lang oppgave jeg kalte «Ozzietzky i strid». I kapittel to med overskriften «Knut Hamsun slår til» skrev jeg at Hamsun, som var «bred og trygg og rik», reagerte sterkt på kritikk av det jeg kalte «overmennenes land». Fars støtte til Hamsun inspirerte meg i motsatt retning av det han ønsket. Etter dette hadde jeg og far definert hverandre. Vi var motstandere, men på det tidspunktet ikke fiender. Det kom senere.

I 1941 vervet far seg til Regiment Nordland og var derfor med på det tyske stormløpet mot Sovjetunionen med mål om å erobre hele dette store riket. Det skulle koloniseres med germanere. Det var ikke en forsvarskrig som enkelte frontkjempere i ettertid har hevdet. Det var Tyskland som angrep, slik tyske tropper allerede hadde overfalt Østerrike, Tsjekkoslovakia, Polen, Danmark og Norge. Far visste hva han var med på og benektet det ikke. Jeg er ganske sikker på at han hadde med seg Knut Hamsun på røverferden. Kanskje hadde han tatt med seg Victoria, der lengselen etter kjærlighet gjennomsyrer det hele. Lå han og leste i en skyttergrav om at «alle veier til kjærligheten er fulde av blomster og blod»? Det var nok mer blod enn blomster der han befant seg i Ukraina.

Far hadde det med å henge opp bilder av politiske forbilder. For far var ikke Knut Hamsun kun en gudbenådet forfatter, men også et ideologisk idol fordi han brukte sitt navn til å støtte nazismen i Tyskland og Norge etter 1940. Da far og mor flyttet til Oslo i 1944, og far hadde begynt i det nazifiserte kriminalpolitiet, fikk de tildelt en leilighet i Bygdøy allé. Hjemvendte frontkjempere hadde privilegier og tilhørte eliten i dette som skulle vært et norskgermansk rike. Leiligheter til rømte, arresterte eller deportere jøder og nordmenn ble fordelt på slike som far. Noe av det første han gjorde da de flyttet inn i leiligheten, var å gi et portrett av Vidkun Quisling hedersplassen ved inngangsdøren. For noen år siden fant jeg ut at den jødiske barnelegen Berthold Epstein og hans kone hadde bodd i den samme leiligheten som mor og far overtok i 1944. Epstein hadde kommet til Norge fra Tsjekkoslovakia i 1940 og ble ansatt på Rikshospitalet. I 1942 ble de to arrestert og deretter sendt til Auschwitz. At mor og far bodde i nettopp Epsteins leilighet, med NS-førerens portrett på veggen, gjør fars – og også mors historie, som jo tross alt ikke var nazist – ekstra ubehagelig.

Frontkjemperne, og også en god del tidligere NS-medlemmer, holdt kontakt i mange år. Det var i hvert fall tilfellet i Oslo og omegn. Og visse av dem fungerte som politiske føringsoffiserer som passet på gruppemedlemmenes utholdenhet og holdninger. Bjørn Østring, som opptrer i NRKs usle frontkjemperserie, var en av dem som fulgte nøye med. I 1995 publiserte jeg en reportasje i Dagens Næringsliv som tok for seg det som skjedde med eiendelene til de jødene i Norge som ble sendt til gasskamrene. Bjørn Østring sendte da et brev til far der han skrev: «Har du fått med deg hva sønnen din har stelt i stand?» Grunnen til hans reaksjon var at reportasjen hadde skapt en viss oppstand som nok Østring ikke var spesielt begeistret for. Far forklarte meg senere at den gruppa som samlet seg til jevnlige møter, var holocaustfornektere. Å la Bjørn Østring slippe til i frontkjemperserien uten motspørsmål er derfor en katastrofe. Intervjuene med frontkjemperne ble tatt opp for mange år siden, og nå, etter deres død, fikk de mulighet til å frita seg selv for ansvar i beste sendetid. Dette ble ikke problematisert av serieskaperne. Bedre ble det ikke da en historiker som deltok i debatten om serien i NRK, faktisk forsvarte at frontkjemperne gikk til krig på tysk side. Vegard Sæther hevdet at vi ikke kan si at frontkjemperne svek Norge fordi de var villige til å «ofre livet sitt nettopp for å beskytte Norge». Det er rett og slett en kopi av hva far og andre frontkjempere sa når de skulle bedyre sin uskyld.

Hva var det som gjorde min far så politisk radikal at han var villig til å satse liv og lemmer på Adolf Hitlers storgermanske drøm? Hvilken rolle spilte Knut Hamsun? Far ble fanget av Hamsun som forfatter og da Hamsun også ble en tydelig politisk stemme og ga sin støtte til Adolf Hitlers maktovertagelse i Tyskland, fulgte far ham videre. Hamsun red to hester. Han skrev tekster som var lavmælte og mangetydige, men samtidig fremmet han stereotypier om nasjonale minoriteter og ikke minst om jøder. Han uttalte seg til pressen svært propagandistisk og negativt om jøder og skrytende om Tyskland og Adolf Hitler. En kombinasjon av disse to uttrykkene for Hamsuns virke og politikk påvirket min far i betydelig grad. Hamsuns egne politiske oppfatninger må ha vært svært viktig, ellers ville far aldri hatt behov for å «pryde» vår stue med portrettet av Hamsun mange år etter krigen. Jeg er ikke tvil om at Knut Hamsun bidro til at far vervet seg på tysk side og ble SS-soldat. Hamsuns sønn Arild ble det. Hvor mange Hamsun til sist klarte å mobilisere til å ta et slikt skjebnesvangert valg, er det umulig å si noe om. For mor, som aldri ble nazist, ble fars krig til sist hennes undergang. Hun samlet ikke på Knut Hamsun.

18 maj 2021

Norden är Sveriges blinda fläck

Hufvudstadsbladet 17.5.2021

Bengt Lindroth Vi som inte var med i kriget. Om Sverige, Norden, Europa & coronan. Carlssons 2021, 278 sidor

Bengt Lindroth lyfter fram många exempel på mindre lyckade svenska uttalanden om de nordiska grannländerna och attityder som enligt honom vittnar om ett förståelsegap.

Den svenske veteranjournalisten Bengt Lindroth (1942–) visar i sin nya bok ”Vi som inte var med i kriget. Om Sverige, Norden, Europa & coronan” att han alltjämt följer vaket med vad som sker i våra nordiska samhällen.

I sin föregående bok ”Väljarnas hämnd” (2016) analyserade han ländernas populistiska partier och deras nynationalistiska tankevärld. Nu vill han reda ut varför Sveriges inställning till sina nordiska grannländer redan en tid präglats av ett visst utanförskap, som gjort det svårt att få till stånd samnordiska strategier, såsom i bekämpningen av coronapandemin.

Enligt Lindroth är den blinda punkten i svenskarnas synfält en konsekvens av att de i motsats till sina nordiska grannländer lyckades undvika andra världskriget. Svenskarna minns inte längre vad ett existentiellt hot mot nationen innebär. Därför saknar de en kollektiv krisberedskap. Förklaringen är ingalunda ny. Varje gång ett nordiskt grannfolk känner sig illa behandlat av svenskarna brukar de dra fram det händiga krigskortet.

Ett färskt exempel, som inte hann med i Lindroths bok, är tidigare statsminister Carl Bildts uttalande på Twitter den 9 april 2021 på årsdagen av den tyska invasionen av Danmark och Norge: ”Försvaret var inte strålande 1940, men starkare än i Norge och betydligt starkare än i Danmark. Hade Hitler beslutat sig för att invadera Sverige hade det blivit strid”.

Uttalandet väckte ramaskrin i Norge, där invasionen och den femåriga ockupationen ännu väcker tragiska minnen. ”Hade alla gjort som Sverige skulle Hitler ha vunnit kriget”, replikerade snabbt det populistiska Framskrittspartiets nya partiledare Sylvi Listhaug , vilket förstås inte stämmer men gav henne en drös politiska poäng.

Förståelsegap

Bildt hade rätt i sak men trampade ändå ordentligt i klaveret. Lindroth lyfter fram många andra exempel på liknande mindre lyckade svenska uttalanden och attityder som enligt honom vittnar om ett förståelsegap. Begreppet är träffande, men beskriver lika bra de talrika fördomar och andra mindre smickrande åsikter som finns i de nordiska grannländerna om svenskarna.

Dessutom är det uppenbart att vårt nordiska gnabbande är barnjoller jämfört med de hatfulla attityder som pyr under ytan mellan många andra europeiska folk. Egentligen handlar nordbornas syskongräl i mycket om spänningar mellan centrum och periferi. Stockholm och Köpenhamn har sedan länge varit nordiska centra i politiskt, ekonomiskt och kulturellt hänseende. Blickar man därifrån utåt är det lätt att ignorera småsyskonen som springer i fötterna, vilket förstås är förargligt men sällan avsiktligt.

Lindroths lyhördhet för dessa internordiska emotioner är hursomhelst beundransvärd. Även om hans tidsperspektiv i princip är utvecklingen sedan andra världskriget tar han ofta fart från 1800-talet och blottar då sina breda kunskaper i nordisk kultur och vetenskap.

Flyhänt

Historikerns främsta invändning mot hans eleganta reflektioner är att de är väl flyhänta. Lindroth ringar händigt in de nordiska grannländernas kollektiva bearbetning av krigsåren. Men sedan hastar han för snabbt vidare utan att analysera deras minneskulturer på djupet. Det är som att läsa ett lärorikt men ovanligt utdraget reportage om nordiska föreställningar om krig och fred.

Ett undantag är Lindroths fina analys av den moraliska vändningen i svensk forskning om hur Sverige agerade under andra världskriget. Fram till 1990-talet dryftade svenska historiker mycket sällan Sveriges val under kriget ur moralisk synvinkel, men när den europeiska debatten om Förintelsen tog fart dök frågan mycket upp på ytan.

Tankeväckande

En annat tankeväckande avsnitt är Lindroths karakteriseringar av socialdemokraten Olof Palmes världsomfamnande samhällsvisioner i början av 70-talet. De var nämligen en viktig inspirationskälla för hans nordiska partikamrater, som i likhet med honom deltog aktivt i den Socialistiska Internationalen och levde i hoppet om att hela Västeuropa en dag skulle vara under socialdemokratisk hegemoni.

Sjuttiotalet var även i andra avseenden det årtionde då nordismen hade mest vind i seglen. Många såg rent av framför sig en stegvis samgång mellan världens marknadsekonomiska och planekonomiska system och uppfattade det då starkt socialdemokratiska Norden som ett avantgarde i denna process.

Men som så ofta tidigare i regionens historia har det i praktiken ändå varit svårt att uppnå gemensamma lösningar. Inget land har varit villigt att tillmötesgå de andra endast för den nordiska sakens skull, konstaterade den svenske finansministern Kjell-Olof Feldt uppgivet 1991. Jovisst, det stämmer, och den nordiska samstämmigheten blev inte större heller efter att Finland och Sverige hade anslutit sig till EU.

Grinigt

Lindroth anser att kommunikationen mellan ländernas regeringar under det senaste decenniet har börjat präglas av en grinighet som vittnar om en ”ökad nationalstats­egoism”. Här tycker jag han längtar efter en politisk korrekthet som inte längre är realistisk i vår stötiga men ändå bastanta EU-offentlighet. Ländernas statschefer är pressade att profilera sig som modiga försvarare av sina nationella intressen och breder därför gärna på lätt då de riktar sig till en inhemsk publik.

En lucka i Lindroths förövrigt energiska försök till en 360-graders analys av bristerna i den nordiska samhörigheten är hans vaga behandling av Sveriges nuvarande säkerhetspolitik, som ju är helt i linje med landets balanspolitik under andra världskriget och är den hårda kärnan i landets Sonderweg. Varför skulle Sverige axla ett större ansvar för Nordens säkerhet när amerikanerna en gång står till hands

25 april 2021  

En besvärlig fråga

Hur länder och folk ser på omvärlden och på olika hot bestäms i mångt och mycket av historiska erfarenheter. Det gäller i högsta grad Norden under coronapandemin.

Per T Ohlsson Senior Columnist Krönika i Sydsvenskan:

NYLIGEN VÄCKTE Carl Bildt arga reaktioner i de nordiska grannländerna när han med ett Twitterinlägg gav sig ut på verkligt minerat område.
       Den 9 april, på 81-årsdagen av Nazitysklands invasioner av Norge och Danmark, lät Bildt förstå att försvaret i dessa länder var undermåligt. Hade Adolf Hitler invaderat Sverige hade det däremot ”blivit en fajt”. Underförstått: norrmännen och danskarna bjöd inte motstånd. I åtminstone Norges fall hamnade den tidigare moderatledaren och stats- och utrikesministern snett. Norrmännen lyckades på den första invasionsdagen sänka den tyska kryssaren Blücher i Oslofjorden och höll sedan ut i två månader. Bildts tilltag ledde till uppmaningar som ”Håll käft” och sedvanliga klagomål på ”svensk självgodhet”. Det var förståeligt.
       Även om Bildt ansåg sig ha blivit missförstådd var hans budskap och val av tidpunkt knappast exempel på gott omdöme, särskilt inte med tanke på Sveriges agerande under krigsåren: trupptransporter, järnmalmsexport, kullager till Hitlers krigsmaskin.
      Möjligen förstärktes grannarnas irritation av den pågående coronapandemin, som har orsakat gnissel i det nordiska samarbetet när länderna har stängt sina gränser och följt olika strategier för att dämpa smittspridningen. Jämförelserna faller inte ut till Sveriges fördel. Enligt siffror från Johns Hopkins University i förra veckan ligger Sverige, totalt sett, på nivån 135 covid-19-döda per 100 000 invånare, Danmark på 42, Finland på 16 och Norge på 13 (SvD 18/4).
       Men den främsta anledningen till att ämnet för Bildts tweet, andra världskriget, är så känsligt är en aspekt på Sveriges förhållande till grannländerna som i åtta decennier har vibrerat under ytan. Den fångas i kollegan Bengt Lindroths synnerligen läs- och tänkvärda bok Vi som inte var med i kriget. Titeln är en referens till en för många svenskar välkänd och smått avfärdande kommentar som ibland kan höras i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors: ”Vad kan ni veta? Ni var ju inte med.” Lindroth, med gedigen bakgrund som korrespondent för Sveriges Radio i Norden och Baltikum, kallar det ”förståelsegapet”.

Hur länder och folk ser på omvärlden och på olika hot bestäms i mångt och mycket av historiska erfarenheter. Det gäller i högsta grad Norden under coronapandemin. Danmark och Norge blev ockuperade av Nazityskland. Finland angreps av Sovjetunionen. Island stod under först brittiskt och sedan amerikanskt beskydd. Endast Sverige klarade sig undan. Det har, menar Lindroth, inte bara lett till ett ”förståelsegap”, utan också till ett svenskt ”utanförskapssyndrom” och en tillrättalagd självbild, speglad i en lätt krampaktig dagboksnotering av statsminister Per Albin Hansson vid krigsslutet 1945: ”Vi har gjort vårt, vi har fört kampen på vårt sätt.”
      I sin epilog skildrar Bengt Lindroth hur gapet har blottats av pandemin. När det är naturligt för grannarna att åberopa krigsårens prövningar har vi svenskar gett oss ut på en ”planlös jakt genom historien” efter dramatiska händelser som antas ha format ”vår egen nationella identitet”: Palmemordet, Estonia, tsunamin, flyktingkrisen. Den gemensamma nämnaren, liksom när det nu gäller pandemin, är ”antydningar om att det tycktes existera något genomgående fel i landets politiska ansvars- och beslutsordning när oförutsedda och skarpa krislägen skulle bemästras”.   
      Lindroths ordval, ”antydningar”, är träffande, för det är inte enbart regeringen och Folkhälsomyndigheten som har svårt att rakt och redigt medge misstag. Det sitter djupare än så.
      Förra året, när pandemin nått sin första kulmen, påminde statsvetaren Gina Gustavsson om att svenskarna i internationella undersökningar utmärker sig genom att ha svårt att erkänna tillkortakommanden hos det egna landet. Bara en dryg tredjedel instämmer i påståendet att världen skulle bli bättre om Sverige erkände sina brister. Genomsnittet för övriga länder ligger på 60 procent (DN 22/6). Här spökar den svenska självbilden: Sverige som mer rationellt, bättre organiserat, mer tolerant, mer modernt och mer solidariskt. Ett föredöme, kort sagt. Därmed uppstår frågan om Sveriges fredliga och ordnade utveckling från klass- och privilegiesamhälle till demokratisk välfärdsstat har framkallat ett slags naivt upphöjd aningslöshet som gjort oss oförberedda på allvarliga utmaningar; elände drabbar andra, inte oss.
      Frågan är besvärlig, eftersom det är orimligt att uppfatta frånvaron av krig, ockupationer och våldsamma omvälvningar som ett problem.
      Ändå måste den ställas inför mötet med en framtid bortom corona.

Medan pandemin rasar vidare – den globala dödsklockan har tickat förbi tre miljoner – och i väntan på vaccinens frälsning längtar alla efter en återgång till ett mer ”normalt” tillstånd, ett liv ”som vanligt”. Men det finns skäl att anta att denna normalitet, denna vanlighet, kommer att se annorlunda ut när pandemin väl är över. Blir vi i framtiden, visa av erfarenheten, mer försiktiga och återhållsamma med hur vi arbetar, reser och umgås? Eller blir det, som i den amerikanske läkaren och sociologen Nicholas Christakis uppmärksammade bok Apollo’s Arrow, en explosion av lättad glädje och hedonistisk lössläppthet, ett nytt Roaring Twenties som efter första världskriget och spanska sjukans härjningar 1918–1920? Det återstår att se. Men i Sveriges fall kan man möjligen kosta på sig en förutsägelse: att pandemin orsakar bestående och – om uttrycket tillåts – hälsosamma sprickor i en självbild präglad av smått beskäftig förträfflighet. Med undantag för en oroväckande ökning av långtidsarbetslösheten har Sverige parerat pandemins ekonomiska påfrestningar ganska väl.

Sprickorna i den svenska självbilden är av ett annat slag. Det handlar dels om ett centralt inslag i välfärdssystemet, dels om den svenska samhällsorganisationen. Under pandemins inledande fas kunde läget i äldreomsorgen närmast liknas vid ett haveri. Landets mest sårbara invånare, många av dem på särskilda äldreboenden, lämnades mer eller mindre skyddslösa.
      I slutet av förra året konstaterade Coronakommissionen, en statlig utredning under det tidigare justitierådet Mats Melin, att äldreomsorgen varit ”oförberedd och illa rustad att hantera en pandemi”. Nästan nio av tio avlidna i covid-19 var 70 år eller äldre, de flesta föremål för någon form av vård eller omsorg. Interiörerna var förfärande: brist på skyddsutrustning, otillräcklig bemanning, låsta dörrar. En del äldre som insjuknat blev föremål för palliativ vård utan att ha blivit ordentligt undersökta av läkare. Med tanke på att ett samhälles sociala utvecklingsnivå ofta bedöms utifrån hur de svagaste och mest utsatta behandlas och bemöts är det svårt att förena situationen i äldreomsorgen med bilden av Sverige som världsledande välfärdsland.
      Den andra sprickan i den blågula självbilden har emellanåt trängt igenom i pandemidebatten: insikten att Sverige inte är så effektivt organiserat som vi trott, särskilt inte i kristider. Det har varit lite som ramsan om katten på råttan och råttan på repet: regeringen har gömt sig bakom myndigheterna som har gömt sig bakom regionerna som har skyllt på regeringen … Sverige är en centralmakt. ”Regeringen styr riket”, står det i grundlagen. Men ansvarsfördelningen är uppsplittrad och oklar. Primärkommunerna och regionerna har långtgående självstyre medan myndigheterna skall vara självständiga. Ministerstyre är förbjudet. Det har utmålats som en ändamålsenlig och demokratiskt ansvarsfull ordning. Det är den kanske också – i vackert väder. I full storm avslöjas konstruktionens bräcklighet.
       Coronapandemin borde därför föranleda en genomgripande översyn och omprövning av samhällsorganisationen, inbegripet en tydligare definition av statens roll och ansvar. Och då det i vissa delar krävs grundlagsändringar skulle arbetet behöva sätta igång redan nu.
       Det är med andra ord dags att ta slutligt farväl av en av de mest vördade gestalterna i svensk historia, Axel Oxenstierna, och hans statsbygge från stormaktstiden.

För att återknyta till Norden under krigsåren: Den besvärliga frågan om svensk aningslöshet är inte ny. Temat tangerades av Rickard Sandler redan i januari 1940, under vinterkriget, då Finland försvarade sig tappert och desperat mot ett sovjetiskt erövringsförsök. En månad tidigare hade Sandler avgått som utrikesminister när Per Albin hade bildat samlingsregering. Sandlers position blev ohållbar sedan han isolerats i sina ansträngningar att få till stånd svensk försvarssamverkan med Finland. I ett anförande i riksdagen erkände Sandler, med ett förflutet på socialdemokratins yttersta vänsterkant, att han hade velat reparera en ”kapital missräkning”. Han hade, aningslöst nog, trott på Sovjetunionen som en ”faktisk, mäktig fredsfaktor” utan ”imperialistiska syften”. Aggressionen mot Finland hade fått honom att ändra uppfattning. I talet, skrivet i skyddsrum under en Finlandsresa, ställde Sandler frågan, lika provocerande som magnifikt formulerad: ”Besitter den svenska nationen i vår generations gestalt de egenskaper, som behövas, om vi ha att genomgå några av världshistoriens järnnätter?”

 MER ATT LÄSA:
Vi som inte var med i kriget. Om Sverige, Norden, Europa & coronan (Carlssons) av Bengt Lindroth.
 Apollo’s Arrow. The Profound and Enduring Impact of Coronavirus on the Way We Live (Little, Brown & Company) av Nicholas A. Christakis.
 Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa (Daidalos) av Ivan Krastev. Äldreomsorgen under pandemin (SOU 2020:80).
 Rickard Sandler. Sveriges statsministrar under 100 år. 10 (Albert Bonniers Förlag) av Per T Ohlsson.

17 april 2021
Ännu en debatt om Knut Hamsun -att skilja mellan stort konstnärskap och politisk idioti. Är det möjligt? Är det önskvärt?

Tid efter annan dyker den diskussion upp som förföljt Norge ända sen 1945: hur ska man förhålla sig till Knut Hamsun, nobelpristagaren i litteratur som inte ens efter Tysklands nederlag i kriget vägrade ge upp sin tro på Adolf Hitlers storhet och nazismens välsignelser för mänskligheten?
För egen del måste jag medge att några av Hamsuns böcker gett mig ett par av mitt livs största läsupplevelser, t ex Svält, Markens gröda eller Pan. Jag har läst vad jag kommit över i form av biografisk litteratur. Det senare inte minst för att försöka förstå hur en så enastående författare kunde nå fram till så osympatiska och hopplösa politiska slutsatser. Jag kan inte säga att jag lyckats med det.

Förra gången Hamsun-debatten dök upp i Norge var i anslutning till att Peter Handke 2014 tilldelades det prestigefyllda Ibsenpriset. Det blev då samma uppståndelse kring Handke som den vi fick i Sverige fem år senare när han tog emot Nobelpriset (Svenska Akademien tog alltså ingen varning eller lärdom av de norska bråken). En skillnad fanns dock: i Norge blandades gärna exemplet Hamsun in i de omfattande Handke-grälen. Om det har jag skrivit i min bok Vi som inte var med i kriget.

Plötsligt har nu Hamsun-diskussionen flammat upp på nytt. Glöden i den tycks aldrig slockna. Det är litteraturvetarprofessorn Ståle Dingstad som gett ut boken Knut Hamsun og det norske holocaust (Dreyer 2021). Han har reviderat sin tidigare aningen mer ursäktande förståelse av Hamsun och säger nu i en intervju för Morgenbladet att ”Det å betrakte ham som en stor og god forfatter efter Auschwitz, er barbarisk”. Inte minst är det anti-semiten Hamsun han lyfter fram.
Tyvärr går det inte att länka direkt till artikeln och intervjun i Morgenbladet på grund av en betalvägg, men jag har kopierat in hela texten nedanför bilden av bokomslaget:

Hamsun er ikke lenger en autoritet for meg

Ståle Dingstad leste Knut Hamsun fra perspektivet til en jødisk familie og har skrevet bok om erkjennelsen: «Det å betrakte ham som en stor og god forfatter etter Auschwitz, er barbarisk.»

Anders Firing Lunde

Morgenbladet 16.4.2021

“Dette betyr slutten på Hamsun slik vi kjenner ham», skriver Ståle Dingstad i sin nye bok: Knut Hamsun og det norske holocaust.

Litteraturforskeren har lest Hamsun siden tenårene, og tidligere skrevet doktorgradsavhandling og bok om forfatteren – vel vitende om Hamsuns sympatier for Adolf Hitler og den tyske nasjonalsosialismen. Men den nye boken er et radikalt brudd med synet Dingstad mener at han ble «flasket opp på».

– Vi kan ikke drive et dobbelt bokholderi, der vi avgrenser og definerer nazismen ved Hamsun som uakseptabel, mens alt det andre er en «god forfatter» som skriver «stor litteratur», sier Dingstad.– Vi må plassere Hamsun der han hører hjemme: i det politiske landskapet som forberedte grunnen for folkemord.

Dingstad avslutter boken med tolv teser, og i den aller siste skriver han: «Hamsun var som forfatter en premissleverandør for det norske Holocaust, og det å betrakte ham som en stor og god forfatter etter Auschwitz, er bar­barisk.»

Forakten forener . Hele Hamsuns forfatterskap hører hjemme i nazismens ideologiske landskap, mener Dingstad. Ikke bare artiklene og brevene der Hamsun skrev sine politiske synspunkter, men også romaner som Sult.

– Sult har hatt kunstnerisk stor betydning, og noe av det som gjør Sult til en bok som det fortsatt går an å lese, er den til dels selvironiske holdningen til jeg-personen. Han vurderer seg selv og gjør seg selv til latter, men denne holdningen forsvinner etter hvert. Da blir det bare andre han ser ned på, sier Dingstad.

– Jeg vil nok få masse pepper hvis jeg avskriver Sult , men hvis man ser nærmere på hvordan han fremstiller den gamle kakekonen, kvinnene og tiggerne, så er det med forakt. Det foraktfulle menneskesynet er gjennomgående i Hamsuns forfatterskap. Så kan man si at den kunstneriske verdien er stor likevel – men det kommer an på hva vi skal fremheve som verdifullt.

Dingstad mener for eksempel at skoleverket ikke lenger kan forholde seg likegyldig til disse aspektene ved Hamsun.

– De er forpliktet til visse verdier, som demokrati, rettsstat og menneskerettigheter. Hamsun representerer ingenting av dette. Skal vi fortsette å lese ham, må vi vektlegge de vonde sidene.

Dingstad synes det er vanskelig å svare på hvorvidt han nå setter pris på forfatterskapet i det hele tatt.– Han er en morsom forfatter, og jeg kan ha glede av å lese brevene, replikkene, men det blir ikke lett hvis jeg tar i betraktning alt vi vet om hva han gjorde, sørget for og var medskyldig i. Hitlers propagandaminister Göbbels var også en morsom mann, men som regel på bekostning av andre. Vi må ta hensyn til hvem Hamsuns litteratur har gått utover.

Foredragssporet. Gnisten til Dingstads nye bok ble tent i 2017, da forskeren holdt et foredrag om Hamsuns fremstilling av samer og jøder i Markens grøde, romanen som sikret Hamsun nobelprisen i litteratur i 1920. Anledningen var romanens 100-årsmarkering, og arenaen for foredraget var det lulesamiske senteret Árran på Hamarøy i Nordland – kommunen som Hamsun vokste opp i.

– På den tiden jobbet jeg med et prosjekt om fremstillinger av minoriteter i norsk litteratur, og i foredraget undersøkte jeg dette i Markens grøde, sier Dingstad.

– Plutselig fremstod ikke rasismen og antisemittismen lenger som et appendiks til Hamsuns litteratur, men som selve kjernen. I Markens grøde kobler Hamsun hele sin ideologi til en negativ og fordomsfull fremstilling av samer og jøder, sier Dingstad, som har viet mye plass til Markens grøde i boken sin.

– Romanen ble skrevet en god stund før nasjonalsosialismen fikk gjennomslag, men Hamsun bærer rasismen og antisemittismen med seg hele veien – helt til han oppsøker og tilslutter seg nazismen flere år senere. I Markens grøde fikk ideologien plass i sjangeren og feltet som gjorde Hamsun stor.

Nabofamilien. Dingstad undersøker også holocausthistorien i kommunen der Hamsun skrev ferdig Markens grøde : Larvik. Forfatterens naboer var på et tidspunkt den jødiske Sachnowitz-familien. Bare én av dem, Herman Sachnowitz, overlevde andre verdenskrig.

– Det var konsekvensen av ideologien som Hamsun fremmet i romaner, artikler og reiseskildringer. Det vi har betraktet som et folkemord et annet sted – i Polen – startet her og rammet med større kraft i Norge enn mange andre steder i Europa, sier Dingstad.

– Jeg tenkte at nå burde jammen Hamsuns problematiske fortid utfordres fra offerets side. Denne materien er tidligere blitt utforsket fra Hamsuns perspektiv. Diskusjonene har dreiet seg om hans rolle og all oppmerksomheten rundt denne. Når man tar familiens perspektiv, blir Hamsun fjernere. Det fremtredende blir Hermans rolle som overlevende, og det familien har gjennomgått.

– I en slik sammenheng blir det uforståelig at mange har betraktet Hamsun som offer: et offer for rettsvesenet, offentligheten, for Dagbladet-journalister. Endringen i perspektiv gjør at man må revurdere hva litteratur er for noe, hva den kan forårsake og hvilken posisjon den kan ha hatt. Vi må lære oss at litteraturen ikke er god. Hamsuns litteratur arbeidet for det onde.

– Kan ikke litteraturen også romme det onde?

– Litteratur er en speiling av verden, men hos Hamsun er ikke litteraturen bare en etterligning av verden som inkluderer det onde. Hamsun markerer tydelig hva han er mot og hva han er for. Han er mot samer, mot tatere, mot afrikanere og afroamerikanere, han er mot inuitter og en hel rekke folkegrupper som han kommenterer nedsettende. Det er en politisk føring, og det er disse føringene som gjør det problematisk.

Etikkens estetikk. Da de etiske erkjennelsene meldte seg for Dingstad, forandret det estetiske ved Hamsuns litteratur verdi.

– Litteraturen har mistet sitt etos. Hamsun er ikke lenger en autoritet for meg. Det var han i min studietid fordi vi er blitt flasket opp med at forfattere av klassikere har en autoritet, og at vi må fortolke og forstå det de har skrevet, mens alt det andre kommer i annen rekke.

Nå mener Dingstad at overlevelseshistorien til Herman Sachnowitz, skrevet av forfatter Arnold Jacoby i Det angår også deg (1976), er viktigere «verdenslitteratur» enn Hamsun. Men denne boken ville aldri vært utgitt hvis Hamsun fikk det som han ville, mener Dingstad, for da ville ikke jødene hatt noen fremtid i Norge.

– Den tematiserer en forbrytelse, et folkemord, på en måte som overgår alt annet i vår norske litteraturhistorie. Det er rart at den ikke har fått en viktig plass. Det er noe skjevt med fordelingen av oppmerksomhet her.

Oppgjøret. Det er ingen nyhet at Hamsuns rasisme og antisemittisme tematiseres av norske litteraturforskere.

– Jørgen Haugan og Tore Rem har fått mye og fortjent oppmerksomhet for bøkene de har skrevet. Men Tore Rem, som er en god kollega, holder fortsatt fast ved et dobbelt perspektiv, sier Dingstad.

– Han er opptatt av det problematiske og politisk umulige ved Hamsun, samtidig som han setter pris på den såkalte kunsten. Dette standpunktet har vært gjeldende lenge. Selv om Rem er mer kritisk enn de fleste andre forskere, så verdsetter han litteraturen, og mener at vi kan holde fast ved denne todelingen.

Tross tesen om at det er «barbarisk» å betrakte Hamsun som en stor og god forfatter, avviser Dingstad at det er «barbarisk» å forske på Hamsun, og han vil heller ikke scenenekte forfatterskapet hans.

– Tvert imot tenker jeg nå at vi må få dette frem. Det er noe av mitt bidrag: Jeg fremhever antisemittismen som en ideologi i Hamsuns forfatterskap. I sum er det viktig å være seg bevisst at det faktisk var dette han sa og mente.

Vil forandre Hamsunsenteret. I et essay i denne utgaven av Morgenbladet skriver Dingstad at Hamsunsenteret på Hamarøy må legges ned: «Det kan ikke være statens oppgave å finansiere formidlingen av en krigsforbryters ideologi.»

– De fremhever at Hamsun støttet nazister eller hadde nazisympatier, som de sier, men de betrakter dette som del av en større helhet i forfatterskapet og biografien som man kan tone ned hvis man ønsker det. Hamsun og «Hamsuns rike» er en godteripose hvor man kan velge det ene eller det andre – alt etter forgodtbefinnende. Det kan det aldri komme noe godt ut av på sikt, sier Dingstad.

– I dette «Hamsuns rike», som turistnæringen prøver å fronte, bor det samer som må føle seg som annenrangs mennesker hvis de leser Hamsuns tekster. Jeg tenker at det kanskje er på tide å stille Hamsun til ansvar. Det innebærer at Hamsuns forfatterskap presenteres som en bidragsyter til en rasisme og en antisemittisme som vi har hatt i Norge i flere hundre år, og som vi fortsatt har. Vi er ikke kvitt det, men vi må jobbe for at det ikke får gjennomslag.

afl@morgenbladet.no

.

7 april 2021

Om den nya norska tv-serien Frontkjempere -återigen uppstår diskussion om hur NRK hanterar krigshändelserna.

Norge eller public service-bolaget NRK presenterade igår första delen av ännu en tv-serie om andra världskriget: Frontkjempere. Som i fallet med Atlantic Crossing -om kronprinsessan Märthas insatser och äventyr som landsflyktig och populär gäst hos president Roosevelt – har serien blivit våldsamt omdiskuterad. Inte minst av fackhistoriker och sakkunniga opinionsbildare. Många är kritiska och anser att serien riskerar att förhärliga de norrmän som lät sig värvas av Waffen-SS till östfronten för att delta i Hitlers krig mot Stalin och dödandet av judar och bolsjeviker.
Detta är ännu en av de diskussioner som så ofta upptar Norge, trots att 80 år gått sen kriget kom. Inte minst är populärkulturen besatt av andra världskriget.
Flera av de övriga debatterna tar jag upp i min bok Vi som inte var med i kriget och det är lätt att instämma med historikern Hans Fredrik Dahl. För några år sen formulerade han ”det norska tillståndet” i titeln på sin bok Krigen som aldri tar slutt.
Här nere har ni en artikel ur dagens Aftenposten som redogör för meningsutbytena kring Frontkjempere. Serien innehåller både dokumentära inslag, intervjuer med norska Waffen-SS-soldater och spelscener som gestaltar såväl militära slag som massavrättningar:

Redd dette skaper sympati for frontkjemperne

Per Christian Selmer-Anderssen og Magnus Kallelid

Bjørn Westlie er kritisk til NRKs dokumentarserie Frontkjempere, mens Eirik Veum håper serien skaper en viktig debatt. Begge har gitt ut bøker om norske frontkjempere.

«Jeg kjempet for Norge, og meldte meg for å kjempe mot kommunismen».

Det sier den første frontkjemperen vi møter i NRKs nye dokumentar. Her har de intervjuet flere av nordmennene som meldte seg til tysk tjeneste i Waffen-SS under krigen. Da Frontkjempere ble sluppet i NRKs nettspiller tirsdag morgen, hadde den vært oppe til debatt i mange dager allerede.

To av historikerne som er intervjuet i serien, Terje Emberland og Lars Borgersrud, gikk i påsken hardt ut mot dokumentaren. I VG kritiserer de serien for ikke å ha den nødvendige kritiske distansen til frontkjemperne.

«Selv om det er all grunn til å tro at nordmennene reagerte ulikt i møte med slike forbrytelser, har forskningen frembrakt en rekke eksempler på at norske SS-frivillige bifalt drap og mishandling. Disse kildene har vært lett tilgjengelige, men filmskaperne har valgt å ignorere dem,» skriver Emberland, Borgersrud og to andre historikere.

Skaper forvirring

Historiker Bjørn Westlie er svært kritisk til NRKs dokumentarserie. Han har skrevet boken Fars krig , som går opp historien til faren, som kjempet på Østfronten.

– Serien skaper forvirring om en del sentrale ting: Hva frontkjemperne gjorde, hva slags krig de var med på og om de burde vært straffet eller ikke. Serien får heller ikke frem at Tyskland drev med en erobringskrig. Dette er problematisk, sier Westlie og legger til:

– Jeg er redd for at dette skaper sympati for frontkjemperne.

Kritisk til de store dramatiseringene

Serien består av fire episoder med intervjuer av frontkjempere og fagpersoner – samt storslåtte dramatiseringer av livet ved fronten.

Bjørn Westlie, som også ble intervjuet i Khrono i påsken, er særlig kritisk til de dramatiserte scenene.

– Alle skuespillerscenene er veldig positive for frontkjemperne. Man synes synd på dem. De har det fælt, blir skutt og straffes. Når det i tillegg blir satt sammen med frontkjempernes egne stemmer, blir det problematisk.

– Bør ikke frontkjemperne få komme til orde?

– Jo, men det er veldig mange av dem. Inntrykket man får, er at: «Nei, de gjorde ikke egentlig noe galt». Men de visste hva de var med på. Dette var vel å merke en krig mot «jødebolsjeviker» og ble også markedsført som det.

I serien er det flere forskere som drøfter krigsovergrep fra de norske frontkjemperne. Det er også en scene der norske soldater holder vakt mens sivile blir brent levende i en kirke.

Statsviter Stein Ugelvik Larsen sier i Frontkjempere at det ikke er dokumentasjon på at nordmenn drepte sivile under felttoget i Lviv, som er sentral i første episode. «Men det er signaler fra den tidlige litteraturen fra frontkjemperne selv (…) at de kunne ha gjort noe. Men en masse orgier av utryddelse, vil jeg aldri tro at Divisjon Wiking drev med,» sier han i serien.

– Vanskelig på intervjue frontkjempere

– Problemet er at ingen av oss sto i massegravene eller ved de brennende kirkene. Dermed er det frontkjempernes versjon som blir utgangspunktet, selv om det kan være feilaktig, sier journalist og forfatter Eirik Veum.

Han har gitt ut to sakprosabøker om norske frontkjempere. Veum har navngitt alle de falne norske frontkjemperne, og dokumenterer at det var nordmenn i straffeavdelinger som drev med målrettede drap og voldtekter av sivile. I arbeidet med bøkene har Veum intervjuet mange frontkjempere, og deltatt på veterantreff for Waffen-SS i Norge. Veteranene vil helst snakke om kamper, kvinner og kameratskap. Hvis han tok opp krigsforbrytelser, lukket de seg. Veum sier at det også kan være utfordrende å stille kritiske spørsmål til gamle menn på alder med ens egen bestefar, men at dette er svært viktig når man intervjuer tidligere SS-soldater.

– Hvis jeg skulle laget en slik dokumentar, ville jeg hatt kritiske spørsmål inne i intervjuene. Da viser du at frontkjemperne får motstand. Nå vet du ikke hva frontkjemperne svarer på, før det kommer en historiker med en generell betraktning, sier Veum og legger til:

– Jeg ville nok heller ikke lagt på musikk over en scene med en døende SS-soldat.

Eirik Veum mener imidlertid at dokumentarserien er viktig, og er ikke enig i at det er en hvitvasking av frontkjemperne.

– Det er bra at vi kan vise at nordmenn var delaktig i grove krigsforbrytelser, og deretter ha en offentlig debatt om det. Jeg synes også vi bør la frontkjemperne komme til orde, men selvfølgelig må de få motstand. Det får de også fra flere av historikerne. Vi kan ikke sensurere frontkjemperne fordi vi ikke liker det de mener.

Forfatteren synes ikke at de dramatiserte scenene er spesielt kritikkverdige, men registrerer samtidig at nordmennene fremstilles som svært passive under krigsforbrytelsene.

– Det er med på å menneskeliggjøre frontkjemperne. Samtidig må vi være klar over at de ikke var dyr. Tvert imot var det unge menn fra Drammen, Oslo og Kragerø. Akkurat som dagens IS-krigere vendte de ryggen til samfunnet og svek Norge. Vi må prøve å forstå hvorfor, sier Veum.

Han jobber til daglig som journalist i NRK, men har ikke hatt noe med TV-serien å gjøre.

Frontkjemperne led også

Regissør og produsent Alexander Kristiansen er ikke enig i at serien skaper forvirring om hva slags krig frontkjemperne var med på. Han mener krigen omtales som en tilintetgjørelseskrig og ikke en normal militær kampanje.

Han påpeker at mange dramatiseringene også viser krigsforbrytelser.

«Frontkjemperne opplevde også lidelser og tap, og det ville vært tendensiøst om vi kun skulle tatt med de negative sidene. Den verste dramatiseringen i mine øyne er når en frontkjemper er med på å brenne kvinner og barn levende i en kirke, den gjorde det direkte vondt å regissere», skriver Kristiansen i en e-post.

Han mener frontkjemperne blir stilt kritiske spørsmål, blant annet om de var vitne til drap på sivile eller jøder der de var.

«Det at frontkjemperne benekter dette, betyr ikke at de ikke har fått kritiske spørsmål. Og jeg må minne om at en av frontkjemperne forteller at han bevitnet en rekke krigsforbrytelser. Aldri før han noen fortalt om massehenrettelser av sovjetiske krigsfanger slik som han beretter om. Dette er helt nytt», skriver Kristiansen.

Han mener også de intervjuede historikerne bidrar til å sette frontkjempernes fortellinger inn i en historisk kontekst og gir dem motstand.

Fakta

NRK-serie i fire deler om norske frontkjempere. Den er regissert og produsert av Alexander Kristiansen, som har jobbet med serien i ti år.

Alle delene er tilgjengelig i NRKs nettspiller, mens første episode ble sendt i går kveld.

Serien har fått kritikk av blant andre historikerne Terje Emberland og Lars Borgersrud for ikke å være kritisk nok.

Det er også uenigheter blant historikerne som medvirker i serien om frontkjempernes motivasjon for å verve seg og i hvor stor grad de medvirket i krigsforbrytelser.

Tirsdag ettermiddag gikk en av historikerne i dokumentaren, Knut Flovik Thoresen, til forsvar for Frontkjempere i NRK Ytring. Han mener at serien er balansert fordi flere historikere kommer til orde.

«Vi ønsker velkommen en debatt mellom fagfolk om hvordan historisk hendelser kan tolkes på ulike måter og føre til ulike konklusjoner,» skriver etikkredaktør Per Arne Kalbakk i NRK om hvorfor de har publisert og støttet TV-serien.

Kilder: NRK/VG

Boken och krönikan berättar om den väldiga flyktingströmmen från Tyskland till Danmark i krigets slutskede. 250 000 tyskar drevs bort från östregionerna alltefter Röda armens framryckning mot Berlin. De transporterades till det då ännu ockuperade Danmark. Där blev de kvar när freden kom i maj 1945. Mest var det kvinnor, barn och gamla. Läger upprättades  och det dröjde till 1949 innan de tömts helt och hållet. Förhållandena var ofta miserabla, med sjukdom och död. Även om de tyska flyktingarna hade det bättre här än på andra håll i Europa där de internerats, så var de illa omtyckta och oönskade. De meddelades kurser i demokrati. Barnen gavs viss skolundervisning.
       Danmark bad Sverige om hjälp att härbärgera de hundratusentals fördrivna men fick nej. Sverige skickade istället madrasser, kläder och baracker till lägren.
       I stort sett har detta varit ett glömt eller nedtystat kapitel i den nordiska efterkrigshistorien. Nu kommer plötsligt två böcker. Förutom Thomas Harders volym har Aarhus universitet gett ut en skrift i den fina serien ”100 danmarkshistorier”, John V. Jensens Tyskere på flugt (2020). 


Hinner man inte läsa böckerna är Thomas Harders krönika i Aftenposten en utmärkt sammanfattning i ord och bilder. Den följer här nere:

Danmarks mørke flyktninghistorie fra krigen

Thomas Harder

Dansk historiker og forfatter.

250.000 tyske flyktninger fra østområdene kom til Danmark i de siste månedene før Tysklands kapitulasjon. De fleste var kvinner, barn og eldre menn – mange underernærte og traumatiserte. Etter frigjøringen samlet danske myndigheter dem i bevoktede interneringsleirer, som her i Gladsaxe Idrætspark. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

Desperate tyske sivile flyktet i et enormt antall til Danmark for å unnslippe Den røde armé. Danskene anså dem som medansvarlige for nazistenes forbrytelser og internerte dem.

Kronikk
Dette er en kronikk. Meninger i teksten står for skribentens regning.

11. februar 1945, litt etter klokken 19.00, la det tyske transportskipet Wartheland til kai i Københavns frihavn. Det kom fra det østlige Tyskland. Om bord var de første 200 av til sammen ca. 250.000 tyske flyktninger som ble sendt til Danmark frem til frigjøringen 5. mai.

De var en del av den gigantiske strømmen av flyktninger fra Øst-Preussen og de øvrige tyske østområdene som kom seg til Vesten under Tysklands militære sammenbrudd.

Ordre fra Hitler

De flyktet fra krigen og for å unngå å bli tatt til fange i en kommunistisk okkupasjonssone. Men først og fremst flyktet de nok av frykt for hva de sovjetiske soldatene ville gjøre med dem. Øyenvitneberetninger om massedrap, mishandlinger og voldtekter sirkulerte i stort antall sammen med en mengde løse rykter.

Den tyske propagandaen fortalte historier om sovjetiske grusomheter i håp om å styrke befolkningens motstandsvilje. Resultatet ble det motsatte. Historiene skapte panikk.

Folk flyktet i stedet for å bli igjen og ta opp kampen. Mottakskapasiteten i de vestlige delene av Tyskland ble raskt så overbelastet at Hitler 8. februar ga ordre om å transportere en del av flyktningene til Danmark.

Flyktningene ble transportert til Danmark før den tyske kapitulasjonen. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

Underernærte og traumatiserte

Wartheland var det første tyske flyktningskipet som ankom Danmark. Resten av den totalt kvarte millionen tyskere fra Øst-Preussen, Baltikum og Pommern kom til landet på minst 70 andre skip, ubåter, småfartøyer og tog.

Hverken den tyske okkupasjonsmakten eller de danske myndighetene, som overtok ansvaret for flyktningene etter frigjøringen 5. mai, hadde planer eller ressurser til å håndtere denne enorme mengden av fortvilte mennesker. De var hovedsakelig kvinner, barn og eldre menn, som mange var underernærte og på annen måte svært medtatte og traumatiserte etter uker eller måneder på flukt.

Flyktningene kom til et land der alminnelig medmenneskelighet og bevisstheten om en demokratisk stats forpliktelser overfor mennesker i nød konkurrerte med sterke antityske følelser.

For mange dansker – antagelig de fleste – representerte flyktningene den fienden som hadde holdt Danmark okkupert i fem år, og som siden høsten 1944 hadde opptrådt stadig mer brutalt i forsøket på å undertrykke den voksende motstanden mot okkupasjonen.

General Motors fabrikkhall i København var ett av lokalene der de tyske flyktningene ble stuet sammen. Danskene ville heller bruke ressurser på å få Danmark i gang igjen etter okkupasjonen enn på å innkvartere, brødfø og pleie nesten en kvart million uønskede gjester. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

Ble nektet legehjelp

De tyske militære myndigheter søkte hjelp hos danske embetsmenn og andre nøkkelpersoner for å håndtere flyktningkrisen i februar-april 1945.

Men disse traff sine beslutninger på bakgrunn av folkets antityske følelser. Det gjaldt ikke minst Den Almindelige Danske Lægeforening, som 25. mars besluttet at danske leger kun skulle hjelpe tyske flyktninger «når de på grunn av forholdene i hvert enkelt tilfelle føler seg tvunget til det».

Beslutningen ble tatt etter press fra motstandsbevegelsen, som betraktet hjelp til flyktningene som hjelp til den tyske krigsinnsatsen, men også fra legeforeningens egne medlemmer. De hadde ved flere tilfeller blitt ofre for den tyske «mot-terroren».

28. mars utstedte det danske innenriksdepartementet et rundskriv. Det påla sykehusene kun å motta tyske flyktninger hvis de var i overhengende livsfare eller led av tyfus, paratyfus, dysenteri eller flekktyfus. Disse sykdommene kunne ellers bre seg i den danske befolkningen.

Mange flyktningbarn døde av infeksjonssykdommer og mangelsykdommer. Her er noen av barna som var innkvartert på Vanløse skole. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

Tusener tyske barn døde

Frem til 5. mai 1945 døde i alt 6850 tyske flyktninger i Danmark. Av dem var det 4132 barn under 15 år. Bare i april døde 2395 flyktningbarn under 15 år.

Dødsårsakene for de eldre barnas vedkommende var først og fremst infeksjonssykdommer som lungebetennelse, meslinger, difteri og akutt mage/tarmbetennelse. For de yngste barna var dødsårsaken mangelsykdommer og andre sykdommer som skyldtes utilstrekkelig omsorg.

Tyske flyktningbarn i kjøkkenet på Gentofte skole. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

I løpet av sensommeren og høsten 1945 begynte dødeligheten blant flyktningene å synke ned mot et nivå som noenlunde tilsvarte nivået i den danske befolkningen.

Da var de svakeste allerede døde, og det var gradvis blitt mer orden på flyktningenes innkvartering, ernæring og helsepleie (ved tysk helsepersonell). Det var også blitt gjennomført omfattende vaksinasjonskampanjer. I perioden 1945–1949 døde i alt 17.209 flyktninger i Danmark.

Tyske soldater begraver tyske flyktninger på Vestre kirkegaard. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

Mente flyktningene var medansvarlige

Danske myndigheter overtok ansvaret for flyktningene ved frigjøringen 5. mai. De fleste danske politikerne delte nok den alminnelige oppfatning om at flyktningene var medansvarlige for nazistenes forbrytelser. Og de var i alle fall nødt til å ta hensyn til den antityske stemningen i befolkningen.

Dessuten ville de heller bruke ressurser på å få Danmark i gang igjen etter okkupasjonen enn på å innkvartere, brødfø og pleie nesten en kvart million uønskede gjester. På den annen side var de klar over at Danmarks fremtidige internasjonale omdømme og forhold til Tyskland delvis var avhengig av hvordan man behandlet flyktningene.

Flyktningene ble i første omgang betraktet som et akutt problem som man forsøkte å løse med omtrent de samme improviserte midlene som de tyske myndighetene hadde benyttet seg av.

Det vil si innkvartering i skoler, idrettshaller, forsamlingshus, hoteller, kaserner og lignende. Så langt som mulig ville danske myndigheter unngå å investere i mer permanente anlegg og institusjoner. Flyktningene ble forventet å være ute av landet igjen i løpet av noen måneder.

Opprettet flyktningleirer store som byer

Det lyktes da også å sende opp mot 50.000 flyktninger til Tyskland umiddelbart etter frigjøringen, men ca. 200.000 ble igjen i Danmark. Og da det i slutten av juli 1945 ble klart at de skulle bli i Danmark i hvert fall gjennom vinteren 1945-1946, måtte det finnes mer bærekraftige løsninger.

Resultatet ble å opprette den statlige flyktningadministrasjonen og etablere store flyktningleirer rundt om i landet. Oksbøl-leiren i Vest-Jylland og leiren på Kløvermarken ved København var de to største, med henholdsvis 36.000 og 15.000 beboere.

Etterhvert ble det klart for danske myndigheter at det ville ta tid før de kunne få sendt flyktningene tilbake til Tyskland, som var under alliert okkupasjon. Da ble de flyttet fra provisorisk innkvartering i eksisterende bygninger, som her i HIK-hallen i Hellerup, til store interneringsleirer. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

Den nye infrastrukturen gjorde det mulig å konsentrere flyktningene på færre steder, og å frigjøre de beslaglagte skolene og lignende bygninger til deres egentlige formål.

Flyttingen til de nye leirene ga flyktningene en klar fornemmelse av at oppholdet i Danmark ville bli av lengre varighet enn de fleste hadde forestilt seg. De måtte innstille seg på et liv bak piggtråd på ubestemt tid – uten å vite hvor de ville bli sendt når de en gang forlot interneringsleirene – og med ingen eller svært liten mulighet til å påvirke situasjonen sin frem til da.

Usikkerhet om fremtiden rådet blant de tyske flyktningene som danskene helst ville bli kvitt. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

De allierte ville ikke motta dem

Det var ikke opp til Danmark å bestemme når flyktningene skulle forlate landet eller hvor de skulle reise. Det avhang helt og holdent av Storbritannias, USAs, Frankrikes og Sovjetunionens vilje til å motta dem i sine respektive okkupasjonssoner i Tyskland.

Men der sultet befolkningen og manglet boliger. Og de hadde allerede tatt imot ca. 12,5 millioner flyktede og fordrevne tyske borgere, «folketyskere», fra Øst-Preussen, de baltiske landene, Polen, Tsjekkoslovakia, Ungarn, Jugoslavia, Romania, Bulgaria, Sovjetunionen med flere.

Den danske løsningen ble å sørge for flyktningene på et nivå som man kunne være bekjent av «overfor oss selv og overfor fremtiden», som lederen av flyktningadministrasjonen, den sosialdemokratiske politikeren Johannes Kjærbøl, formulerte det.

Samtidig skulle nivået være lavt nok til ikke å provosere befolkningen. Ingen flyktning skulle ha det bedre enn den dårligst stilte danske.

Her forlater noen av flyktningene Padborg-leiren. Foto: Frihetsmuseets fotoarkiv

Internert for å beskytte danskene

Flyktningene ble internert i bevoktede leirer. Slik skulle den danske befolkningen beskyttes mot smittsomme sykdommer og nazistisk påvirkning, og «fraternisering» unngås.

Særlig viktig var det å holde flyktningene samlet og under kontroll. Man ville unngå at de blandet seg med det danske samfunnet og dermed ble vanskeligere å sende ut av landet når det en gang ble mulig.

Konsentrasjonen i stadig færre store leirer økte mulighetene for å etablere skoler, kirker, kulturinstitusjoner og arbeidsplasser i leirene. Så langt det var mulig ble disse organisert som selvstyrte tyske «kommuner» med egen forvaltning og eget politi, rettsvesen og så videre – alt sammen under dansk kontroll og i siste instans underlagt danske myndigheter.

Vanskelige forhandlinger med allierte

Fra sensommeren 1945 forsøkte danske myndigheter via offisielle og uoffisielle kanaler å overtale de allierte til å motta flyktningene i de respektive okkupasjonssonene i Tyskland.

Det ble et langt og komplisert forhandlingsforløp, hvor Danmark blant annet tilbød matvarer både til Storbritannia og okkupasjonssonene, soldater til avlastning for den britiske okkupasjonsstyrken og fortsatt amerikansk adgang til baser på Grønland.

I tillegg kom personlige kontakter til allierte beslutningstagere og forskjellige former for informasjonsarbeid, som pressebesøk i flyktningleirene og resolusjoner vedtatt av internasjonale kirke- og kvinneorganisasjoner som krevde flyktningene «hjemsendt».

Både det britiske og det amerikanske utenriksdepartementet var svært oppmerksomme på hva Danmark hadde å tilby og var tilbøyelige til å komme danskene i møte. Men de møtte motstand fra de militære okkupasjonsmyndighetene som i så fall skulle overta det konkrete ansvaret for flyktningene i Tyskland.

De første flyktningene ble sendt ut av Danmark i november 1946. De siste forlot landet 15. februar 1949. Omtrent 36.000 kom til den sovjetiske sonen, de øvrige ble fordelt i de tre vestlige sonene.

Oversatt fra dansk av Bjørg Hellum.

Thomas Harder er forfatter, litterær oversetter og har hovedfag i historie og italiensk. Han har utgitt flere bøker om andre verdenskrig og okkupasjonen i Danmark, deriblant: De uønskede: De tyske flygtninge i Danmark 1945–1949. Han arbeider nå med en bok om jagerpiloten Kaj Birksted, som under krigen ble oberst i Royal Norwegian Air Force (RNAF) i Storbritannia.

15 mars 2021

Ledare i Österbottens Tidning, delvis byggd på resonemang i Vi som inte var med i kriget

LEDARE: Ny nationalism splittrar Norden – inte rivalitet

Norden slits inte isär av misstro, illojalitet och rivalitet. Det är snarare en förhållandevis nymornad nationalstatlighet som har satt käppar i hjulen för nordisk gemenskap.KENNETH MYNTTI
I somras gav Sveriges utrikesminister Ann Linde uttryck för en stor, personlig oro för att coronapandemin försvårar det nordiska samarbetet.

I intervjun i Dagens Nyheter beklagade sig Linde bland annat över att regeringarna i övriga Norden varit öppet skeptiska till Sverige som en följd av den annorlunda coronastrategin och det relativt sett höga, svenska dödstalet.

Linde sade sig vara rädd för att det nordiska samarbetet skulle åsamkas bestående skada, framför allt i gränsområdena:

”I flera regioner har man samarbetat sedan 1950-talet. Helt plötsligt blir det rivalitet och hårda känslor mellan folk där det inte varit några gränser över huvud taget.”

Intervjun med Ann Linde innehöll ingen analys av varför de nordiska länderna har tacklat coronaviruset så olika. En sådan analys kan däremot den pensionerade SR-korrespondenten Bengt Lindroth bjuda på.

Han är aktuell med en ny bok med titeln ”Vi som inte var med i kriget”. I SR-programmet ”Godmorgon världen” från 7 mars hänvisar han till att Sverige har en beslutskultur som avviker från övriga Norden som en följd av att landet har varit förskonat från nödlägen.

Norge och Danmark har varit ockuperat medan Finland har haft flera krig och en mödosam återuppbyggnad. Det politiska beslutsfattarna i dessa länder har varit tvungna att reagera snabbt och drastiskt.

”De nuvarande, nordiska gränsproblemen hade kanske inte ens existerat om Sverige hade haft mer erfarenhet av nödlägen i sitt historiska arv.”

Att Sverige aldrig har ställts inför en motsvarande kris har, enligt Lindroth, bidragit till den ”vänta och se-attityd” som nu har fått grava konsekvenser i Sverige. Och som även har drivit länderna i sär. De nuvarande, nordiska gränsproblemen hade kanske inte ens existerat om Sverige hade haft mer erfarenhet av nödlägen i sitt historiska arv.

Lindroth låter förstå att de nordiska länderna hade planer på ett gemensamt vaccinprojekt efter Sarsepidemin åren 2008-09, men att de planerna runnit ut i sanden som en följd av en allmän, nationalistisk utveckling under de två senaste årtiondena.

Det nordiska samarbetet hade sin högtidsstund under 1950- och 60-talen med passfrihet och en gemensam, nordisk arbetsmarknad. Ännu på 1990-talet då Öresundsbron byggdes fanns visst flyt.

Men efter det har nationalstatligheten dominerat, både i Mellaneuropa och hos oss. Europa har tryckt på, likaså globaliseringen som framhävt en nationell motpol.

Lindroth bedömer också att opinionsbildningen till förmån för en nordisk samordning har fallit i bakgrunden som en följd av de förändringar i medielandskapet som har följt på digitaliseringen.

De stora orden om en nordisk enighet finns kvar, men de konkreta åtgärderna lyser med sin frånvaro. Bengt Lindroth slår huvudet på spiken.

Orsakerna han nämner i radiointervjun är inte de enda som har bidragit till att Sverige är en särling i ett nordiskt sammanhang. Bland annat är ju Sverige också ett globalt toppland då det gäller individualism och personlig integritet.

I ett sådant land är det inte lika lätt att göra inskränkningar i den personliga sfären som i ett land med en starkare kollektiv anda. De landsvisa olikheterna behöver inte accentueras, men de mår bra att bli identifierade och accepterade.

En större medvetenhet om att de nordiska länderna har helt olika utgångspunkter kan förhoppningsvis hjälpa oss att hitta tillbaka till ett konstruktivt och berikande samarbete efter att pandemin är övervunnen.

”Sverige är inte en storebrorsstat och motståndare som helst ska förnedras i en hockeyrink eller stigmatiseras som en superspridare i coronasammanhang.”

Alla nordiska länder skulle ha mycket att vinna på nedslipade gränshinder och gemensamma projekt av det ena och det andra slaget. Om vi hade trotsat den nationalstatliga trenden och fullföljt 2008-09-års planer på en gemensam vaccinproduktion hade Norden stått bättre rustat då coronapandemin slog till för ett år sedan.

Vi har också mycket att lära av varandra. Kjell Skoglund, vd för den Finsk-svenska handelskammaren, satte nyligen i en debattartikel i Hbl fingret på att den svenska sysselsättningsgraden är över 10 procentenheter högre än i Finland, bland dem som är över 55 år.

Finland med ett behov av längre arbetskarriärer vore betjänt av en större medvetenhet om de svenska sysselsättningsstrategierna. Också inom krishanteringen skulle de nordiska länderna ha mycket att ge varann, som Markus Lyyra mycket riktigt konstaterade i en insändare nyligen. 

Allt det här indikerar att Sveriges utrikesminister Ann Linde inte är helt på rätt spår i sitt resonemang kring coronapandemin och det nordiska samarbetet. Det handlar inte om illojalitet och rivalitet, det handlar om att vart och ett land utgående från en förhållandevis nymornad nationalstatlighet har agerat utgående från sina egna perspektiv och förutsättningar.

Den klyfta som har drivits upp kan överbryggas. Men de politiska partier som talar för isolation och nationalism kommer inte att kunna eller ens vilja hjälpa oss att ta de värdefulla små stegen mot en djupare, nordisk integration.

Sverige är inte en storebrorsstat och motståndare som helst ska förnedras i en hockeyrink eller stigmatiseras som en superspridare i coronasammanhang. Sverige är i själva verket kanske den allra viktigaste alliansparten Finland har.

Som utrikesminister i Sverige befinner sig Ann Linde i flygledartornet för ett mer konstruktivt och framför allt mer konkret, nordiskt samarbete.

LÄS MERA: Krigstida erfarenheter formar nationer – Bengt Lindroth synar Sverige i Norden och Europa.

14 mars 2021
Om hur grannarna – mer än vi – har umgåtts med Europas dramatiska historia: Finland och Kronstadt-upproret i mars 1921.

Ett grundtema i min bok Vi som inte var med i kriget är diskussionen om vad det kan ha betytt att vi svenskar inte på egen jord upplevt Den Stora Europeiska Tragedin – från första världskriget 1914, över Hitlerkrigen och till Kalla krigets slut 1989 – på samma vis som våra grannländer.  Finländarna är de som känt av den tragedin allra mest.
      Nu i mars är det hundra år sen Kronstadt-upproret slogs ned. Visserligen skriver jag inget om det i min bok, men upproret exemplifierar likväl det slags dramatik i den europeiska 1900-tals-berättelsen som vi i Norden berörts så olika av. Upproret har en plats i det finländska kollektiva minnet, det som handlar om att leva granne med Ryssland.
      I dagens Helsingin Sanomat finns en flera sidor lång artikel om händelserna och deras följder, skriven av journalisten Kira Gronow. Hennes mormors far var en av de femton i ledningen för upproret. 30- 40 000 matroser, soldater och civila som levde i trånga bostäder och kaserner och på fartygen i hamnarna på flottbasen Kronstadt, en ö utanför S:t Petersburg, vände sig mot Lenins bolsjevikregim. I Ryssland pågick ännu inbördeskriget mellan ”röda” och ”vita”, kommuniststyret stod ingalunda stadigt, matbristen och arbetslösheten plågade folk i både storstäder och landsort. Revoltörerna antog ett manifest där de krävde demokrati och ett slut på våldet och enpartidiktaturen. Lenin och Trotskij svarade med att skicka ut Röda armén från S:t Petersburg, men delar av den gick istället över till de upproriska. Det dröjde tills nya soldater från andra delar av Ryssland skickades fram innan revolten slogs ned. Mängder av avrättningar följde.
      Ungefär 7200 av upprorsmakarna tog sig över isarna mot gränsen till Finland, till Björkö utåt Finska viken eller upp till Terijoki på Karelska näset. Nåra tiotal kilometer bort. Andra flyktingar drunknade eller dog av beskjutningen från sina förföljare. De som nådde Finland välkomnades först, men de upptäckte snabbt att som ryssar var de egentligen illa sedda, många av dem internerades. När bolsjevikerna 1922 sa sig ge amnesti åt dem som återvände, så valde 5000 att tro på det och de for tillbaka till Ryssland. Flera av dem sattes i korrektions- och arbetsläger. De flestas öden vet man inte mycket om. Amnestin omfattade inte ledarna för upproret, varför Kira Gronows mormors far Theodor Kilgast och hans familj blev kvar i Finland, liksom ytterligare något tusental ”Kronstadt-ryssar”. Under krigen 1939-44 levde de i fruktan för att en sovjetisk seger skulle innebära att de utlämnades, men så skedde inte med något enda omdiskuterat undantag. De flesta av dem fick inte finländskt medborgarskap förrän på 1950-talet.
      Detta är en av många episoder i Nordens modernare historia som visar hur grannarna på östra sidan Östersjön berörts mer direkt av den europeiska storpolitiken. Medan vi i Sverige sluppit lindrigare undan. Ett mönster som mycket väl kan gälla också under 2000-talet.      
 

Jag har kopierat några av fotona i Kira Gronows fascinerande reportage:
Hungriga och utmattade matroser som mars 1921 anländer till Björkö på finska sidan gränsen längst inne vid Finska viken.

Upproriska matroser i Kronstadt ombord på fartyget Petropavlovsk. Mars 1921.

Ovan: Röda arméns enheter har gått in i Kronstadt.  Den mittersta på hästryggen är officeren Pavel Dybenk, en av de ledande i att slå ned upproret. Nedan: Flyktingar från Kronstadt framme i Terijoki, på finska sidan. Mars 1921.

Ett antal officerare runt matbordet i Terijoki. Mars 1921.

 

Theodor Kilgast. En av de femton i ledningsgruppen för Kronstad-upproret.  Kilgast tillhörde de 7 200 som flydde över isarna till Finland, men inte återvände till Ryssland. Han livnärde sig som möbelsnickare under mellankrigstiden.  Fotot taget i Viborg 1936. Mormors far till Kira Gronow, journalist på Helsingin Sanomat.

En grupp upproriska matroser anländer till Björkö i Finland. Mars 1921.

 

6 mars 2021

Roman om norska motståndsrörelsens likvideringar och ”råttjakter” under kriget väcker känslor och debatt

I Norge diskuteras nu en roman vars utgivning dröjt många årtionden. Boken Rottejegeren debatteras inte för sina litterära kvaliteter – manuskriptet var ofullgånget och har nu bearbetats- utan för att författaren är Max Manus, kanske den mest namnkunniga bland Norges legendarer inom motståndsrörelsen. I varje fall utomlands och för att det 2008 gjordes en succéartad action-film om några av hans dåd och riskabla attentat mot ockupationsmakten. En klassisk bild av Max Manus är det foto från maj 1945 där han som livvakt med automatgeväret i handen sitter i den kortegebil som för kronprins Olav genom det fredsrusiga Oslo. Statsledningen återvände från exilen i Storbritannien:



Max Manus avled 1996. Han gav i två volymer ut sina memoarer några år efter krigsslutet, men att han arbetat på ett utkast till en roman har hittills varit okänt. Kanske har en orsak till att hans texter inte gjorts offentliga tidigare varit deras känsliga ämne. De handlar om motståndsrörelsens likvideringar av landsmän som ansågs samarbeta allt för tätt med de tyska ockupanterna eller uppträdde som angivare. Visserligen är detta en del av historien som forskningen har försökt genomlysa, men trots det förblir Hjemmefrontens avrättningar ett kapitel i mytologin om krigshändelserna som innehåller många dunkla punkter. Att döma av recensionerna av Rottejegeren som hittills kommit tycks det ha blivit mer konventionell krimlitteratur av manuset än en bok som kastar förklarande ljus över ett ibland omtvistat avsnitt i Norges moderna historia. När eller med vilka motiveringar var likvideringarna berättigade? Diskussioner av en typ som vi i Sverige varit förskonade ifrån under årtiondena sen Hitlerkrigen.
En god sammanfattning av den norska problematiken stod idag i Aftenposten, skriven av Rottejegerens förläggare Aslak Nore:
https://www.aftenposten.no/meninger/kronikk/i/wen3gP/kan-vi-endelig-faa-en-aapen-debatt-om-hjemmefrontens-likvidasjoner

20 februari 2021

Häftig norsk debatt om krigsåren och landets judar

I ett par månader har en väldig diskussion rasat i Norge kring författaren och journalisten Marte Michelets bok Hva visste hjemmefronten? Holocaust i Norge, varslene, unnvikelsene, hemmeligholdet. Den är ett exempel av flera på hur dagens generationer vrider och vänder på krigs- och ockupationsårens händelser.

Michelets bok kom 2018 och blev omdiskuterad redan från utgivningsdagen.  Hon antyder att flera ledare inom motståndsrörelsen – och hon pekar alldeles särskilt ut den legendariske Gunnar Sønsteby – under 1942 skulle ha fått viss kunskap om den tyska ockupationsmaktens planer på att samla in landets judar. Det skulle i så fall handla om den aktion som inleddes under hösten då många hundra av dem skeppades iväg från hamnen i Oslo ner till Tyskland och Förintelsen ombord på skeppet m/s Donau. Men de varnades inte. Motståndsrörelsens folk stod passiva när de kunde ha handlat.
      Upprördheten är stor bland anhöriga till de utpekade. De vill försöka stämma Marte Michelet för förtal. Förlaget Gyldendal har övervägt att dra in boken, men låter bli. Flera historiker anser hennes påståenden vara utan grund. Skälen lade de fram i en motbok hösten 2020. Michelet skulle bland annat ha feltolkat några centrala uttalanden av Sønsteby. Om allt detta kan man läsa här:
https://www.aftenposten.no/kultur/kommentar/i/86EVWE/hva-visste-hjemmefronten-egner-seg-daarlig-for-en-rettssak

De massiva angreppen har lett till att Marte Michelet har medgett en del misstag. Hon bemötte kritiken för en vecka sen i en längre intervju i Aftenposten:
https://www.aftenposten.no/kultur/i/X8dWwb/marte-michelet-beklager-deler-av-hva-visste-hjemmefronten

Om Marte Michelet kan också sägas att hon stod högt på Anders Behring-Breiviks dödslista. Men hon vistades inte på Utøya den 22 juli 2011 så som han trodde. Där fanns däremot hennes tidigare sambo Ali Esbati, den svenske vänsterpartisten, inbjuden att hålla en föreläsning. Han klarade sig undan massmördaren. Marte Michelets förra bok Det största brottet. Offer och gärningsmän i den norska Förintelsen finns på svenska. Den fick Bragepriset 2014, motsvarigheten till svenska Augustpriset. En mycket läsvärd skildring av den judiska familjen Braudes öden i Norge efter att den i början av 1900-talet flyttat in från Litauen. I höstas hade filmatiseringen av boken premiär. 

Den filmatiseringen är ännu ett exempel – utöver t ex tv-serien Atlantic Crossing (just nu visad i Sverige) eller kommande storfilmen Kampen om Narvik. Hitlers første nederlag – som visar hur upptagen inte minst norsk kulturindustri är av att behandla krigsåren på nytt. Både som actionunderhållning och debattstoff. Filmen Den største forbrytelsen har på det hela taget blivit väl omskriven, som här i Verdens Gang:
https://www.vg.no/rampelys/film/i/1BvJAX/filmanmeldelse-den-stoerste-forbrytelsen-oj-en-ordentlig-god-norsk-storfilm

14 februari 2021

Om svenskarna – och tyskarna som Europas främsta hopp

Då och då köper jag lösnummer av tyska Der Spiegel. I Stockholm har det blivit allt svårare. Under coronan har leveranserna oftast anlänt två veckor försenade och delar av innehållet är redan inaktuellt. De senaste månaderna har två av ”mina” handlare valt att helt sluta ta emot tidningen. Idag vet jag bara två ställen i Sveriges miljonhuvudstad som kämpar på med Der Spiegel i hyllan.   
        Det här exemplifierar inte bara papperstidningens allmänt döende tillvaro eller coronans eländen. Der Spiegels avsomnande i Stockholm är också ett steg i ett av tankespåren jag försöker följa i min strax utkomna bok ”Vi som inte var med i kriget”: det bestående svenska ointresset för Tyskland, för tyskarna och ”det tyska”, ja egentligen för Europa i stort. Trots att Tyskland är vår mäktigaste Östersjögranne, med konkurrens från Ryssland.
       ”Vad fan angår dej Tysklands affärer?” för att travestera Bellman.  
       Länge har det påtalats hur kunskaperna i tyska språket minskat och undervisningen i stort sett upphört i svenska skolor och universitet. Må vara att Berlin blivit ett populärare mål för helgsemestrar  och att tv-serien Weissensee fick publik också i Sverige. Men trots det: något lurt är det med Tyskland. Skäl att vara på sin vakt. Det svenska ”utanförskapet” och fjärheten gentemot Europa i stort –som är ett tema i min bok – bygger inte minst på misstro mot tyskarna sen Hitlerkrigen och DDR-epoken. Vad skulle inte tyskar kunna ställa till med i Europa om de kom på andra och mer nationalistiska tankar än de Angela Merkel stått för? Bäst att se upp.      
     Just därför, mot den bakgrunden, är det skäl att läsa en färsk bok i ämnet med den provocerande titeln Why the Germans Do it Better. Notes from a Grown Up Country.

Brittiske journalisten John Kampfner har skrivit boken. Han har bevakat Tyskland och Ryssland sen årtionden och arbetat för BBC, Financial Times och New Statesman.
      Hela idén med Kampfners genomgång  – och med titeln! – är att utmana den inte minst i brittisk skandalpress så flitigt använda satirbilden av ”Fritz”, den spydiga samlingsbenämningen på tyskar och Tyskland som kollektiv. Den lär ha myntats av första världskrigets propagandamaskiner. Den antyder än idag att nånstans, innerst inne, förblir nog ”Fritz” alltid militarist eller önskar dominera Europa i varje fall ekonomiskt, möjligen med de sorglösa grodätarna i Frankrike i släptåg. EU och euron är deras camouflage. Som tur är har engelsmännen via Brexit trasslat sig ur deras garn.
      John Kampfners nöjsamma berättelse om det moderna Tyskland efter kriget talar om varför engelsmännen har fel om Tyskland. Här är några av hans argument:

• Just på grund av sina ruskiga historiska erfarenheter har tyskarna lärt sig hur en demokrati kan och bör hanteras, medan många folk i väst under 2000-talet faller för allehanda auktoritära frestelser och styresformer och separatistiska böjelser.
• Kommersiell shoppingkultur, hejdlös nyliberal och finanskapitalistisk nationalekonomi har aldrig riktigt tilltalat tyskarna. De är måttfullare än både britter och framför allt amerikaner.
• Ledande politiker i Tyskland är inte rädda för den s k finkulturen. Tvärtom är de ofta högt bildade och popsvängen betyder mindre för dem än för kollegorna i andra länder, möjligen med undantag för Frankrike.
• Deras historiska erfarenheter har gjort att självprövningar och frågor om samvete och moral blivit viktigare i tysk offentlig debatt än på andra håll.
• John Kampfners slutord: ”Tyskland är Europas främsta hopp i en tid som präglas av nationalism, anti-upplysningstänkande och rädsla”.
  
  Är Kampfners tilltro till tyskarna befogad? Tänkvärda är hans ord hur som helst, i en tid när européernas framtid och samarbetsförmågor ställs på svåra prov. Inte ens vi i Sverige slipper undan. Vare sig Tyskland eller Europa.  

7 februari 2021

Om historiemissbruk och om hur Sverigedemokraterna både beundrar och fördömer Socialdemokraterna

I höstas syntes ett intressant foto från Sverige i finska tidningen Helsingin Sanomat.  Petja Pelli, deras korrespondent i Stockholm, gjorde ett långt reportage om Sverigedemokraterna. Han träffade bland andra  SD-ledaren Louise Erixon i Sölvesborg.
Tyvärr accepterar inte den här bloggen bildens fil-format, så jag kan inte visa den (däremot finns den i mitt facebook-flöde). Louise Erixon sitter vid sitt skrivbord. Det pryds av ett stort porträtt av Per Albin Hansson, dvs socialdemokratins partiledare under 1930-talet och krigsåren, s-folkhemmets fadersfigur.  Hon ser honom som något slags inspiratör.
       Jimmie Åkesson gav i sin bok Satis Polito (2013) uttryck för samma beundran av Per Albin och hans insatser. Han hävdar rent av att SD tillvaratagit arvet efter Per Albins folkhem bättre än Socialdemokraterna själva gjort.
I min bok Vi som inte var med i kriget –som utkommer om nån vecka-  diskuterar jag hur deltagarna i svensk inrikesdebatt idag brukar och lika ofta missbrukar hänvisningar till Europas dramatiska 1900-talshistoria. Inte minst används påstådda förhållanden under 1930- och 40-talen som slagträ i argumentationerna inom partipolitiken.
I det sammanhanget framtår SD som unikt. Å ena sidan uttalar deras ledare sin beundran för Per Albin och folkhemmet. Å andra sidan kan de vid andra tillfällen anklaga dagens socialdemokrater för dubbelmoral och kalla Per Albins folkhem för ett enda stort rasbiologiskt och antisemitiskt hyckleri. Hur går detta ihop?
Svaret är att SD genom att förvränga socialdemokratins 1900-talshistoria inför en ovetande publik vill få det att framstå som att båda partierna minsann varit lika goda kålsupare. Allt enligt principen  ”ni har minst lika många smutsiga fingrar i historiens syltburk som vi… ni är inte ett dugg bättre.”
    Här kan ni läsa ett avsnitt ur min bok som berör just detta, om Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna: 

                                                                                 

Hur illa det kan bli när 2000-talets ledande svenska politiker i polemiskt syfte gör godtyckliga redigeringar av 1900-talets historia finns flera exempel på. Och till stor del är det förstås Sverigedemokraternas framväxt som är förklaringen. 
En illustration är det sommartal SD:s partiledare Jimmie Åkesson höll i Sölvesborg i augusti 2019. Han gick till rätta med socialdemokraternas och framför allt Stefan Löfvens återkommande uppmaningar om att vår tids sanna demokrater måste ställa sig ”på rätt sida om historien”, dvs i praktiken bör alla ta avstånd från SD på samma vis som demokrater förutsattes motsätta sig nazism och fascism på 1930-talet. Åkesson var inte nådig i sina motargument: ”Det är ett bottenlöst hyckleri när socialdemokraterna sätter sig på sina höga hästar och pekar finger åt oss… socialdemokraterna som kröp för nazisterna! [långa applåder] Än idag 2019 marscherar socialdemokraterna under parollen ’krossa zionismen’. Det är förfärligt. ’Rätt sida av historien?’ … socialdemokraterna som kröp för och fortfarande kryper för kommunisterna! Häromdan meddelade statsministern att han nominerat Ylva Johansson som på 1980-talet representerade kommunistpartiet i Sveriges riksdag till EU-kommissionär …’rätt sida av historien?’ … man kryper för islamisterna, ni minns debaclet när företrädare för vår regering for till Iran och klädde på sig slöja, vår feministiska regering…”. Åkesson knådar ihop referenser till Hitleråren med andra hänvisningar till Europas historia och till vår egen nutid och allt bakas till en och samma dunkla berättelse.
Till valrörelsen 2018 producerade SD en dokumentärfilm på 1 timme och 45 minuter riktad mot socialdemokraterna. Tanken med ”Ett folk, ett parti” var att visa att svenska socialdemokrater minsann hade ett komprometterande förflutet som de inte gärna fördjupade sig i, att deras anklagelser mot Sverigedemokraterna för påstått ursprung i nazism och svensknationalism följaktligen slog tillbaka mot dem själva. ”Inget annat svenskt parti har satt så djupa sår i den svenska folksjälen” som socialdemokraterna, hävdade speakerrösten. Så nitades bilden av Hjalmar Brantings, Per Albin Hanssons och Tage Erlanders parti som pådrivande då det gällde det famösa rasbiologiska institutet i början av 1920-talet. Här antyddes att hela partiet var infekterat av rasistiska tankar och antisemitiska stämningar ända in i krigsåren. Judiska utstötta nekades asyl medan man däremot gärna arbetade för att ta emot socialdemokratiska partikamrater på flykt. Tidigt inspirerades partiet av tron på rashygienens nytta för att tukta den svenska folkstammen via steriliseringar och medicinska experiment. Idel prominenta socialdemokrater från Bengt Lidforss kring förra sekelskiftet fram till Gustav Möller, Alva Myrdal och Tage Erlander citeras i filmen. Allt illustrerat med växelvisa sekvenser där tågande svenska socialdemokrater varvas med rasbiologer i arbete, journalfoton från Hitlerkrigen, judiska ghettomiljöer och tyska koncentrationsläger. Samlingsregeringens eftergifter mot ockupationsmakten i Norge och inskränkningarna i tryckfriheten under kriget sågs som utslag av socialdemokratisk tyskvänlighet. Filmens monotona helhet byggde producenterna upp med glidande resonemang där halvsanningar och helsanningar blandades med osanningar, suggestiv klippteknik och musik. Inga fakta med relevans för ämnet som talade emot filmens budskap fick komma med.
Här är inte platsen att i enskildheter recensera SD:s historieskrivning eller liknande argsinta betraktelser över socialdemokratin under Hitlerperioden.
Sämst är, enligt min mening, att tro sig kunna tiga ihjäl det eller avfärda det som betydelselöst nonsens, vilket tyvärr sker alltför ofta. Det måste finnas ärligare och slagkraftigare sätt.